ELEKTRA.
Ej bland gudarna någon bor Motstr. 2.
Den olyckligas verop öf-
ver öfvadt fadermord. 200
Ve mig, för dräpte fadren, ve!
Samt för den lefvande irraren,
Som nu vistas i fremmande land,
Den arme man, och sitter kanske
Vid drängars härd, 205
Fast son af ståtelig far.
Sjelf jag i fattiga hybblet ber,
Förtvinande i mitt sinne,
Bortkörd ur min faders palats,
Uppå bergsklinterna här. 210
Men mor hon ligger i mördarns bädd,
Och sofver hos annor man.
KHOREN.
För Hellas' folk till mången ofärd skulden är
Din moders syster, Helens, och för ditt hus.