ELEKTRA.
Kolsvarta natt, de gyllne stjernors fostreraka,
I hvilken, detta embar på mitt hufvud stäldt, 55
Till vattenkällan jag mig hän begifver nu,
Visst icke störtad än i sådan uselhet,
Men för att visa gudarna Aigisthos' brott,
Och upp mot ethern sända suckar till min far!
Förty nidqvinnan, Tyndaridskan, moder min, 60
Att smickra bolarn, stötte mig utur vår borg;
Och sedan åt Aigisthos andra barn hon födt,
Tillöfverlopps Orestes räknar hon och mig.