ELEKTRA.
En karl alltså du vara bör.
(till Khoren)
Men J, o qvinnor, genom edert anskri högt
Förkunnen bardaleken! Jag vill hålla vakt, 695
Med draget svärd i handen, mellertid.
Ty, ock af fienden besegrad, aldrig jag
Det hån skall lida, att min kropp misshandlad blir.
KHOREN.
Om dejliga moder min en sägn Stroph. 1.
Från Argeiska bergen ännu står. 700
Bland grånade rykten qvar,
Att, uppå välfogade pipan sin,
Ljufljudiga sången blåste
Pan, lundarnes konung,
Skönulliga, gyllene lammet lockande fram; 705
Men på klippans spets
Framträdde härolden, och utbrast:
Till torget, till torget, Mykenaier,
Vandren, att se lycksalige förstarnes 710
Järtecken, skräcktecken!
Argeiernes skaror smyckade templen ut;
Och guldsirade altaren re- Motstr. 1.
ste sig, på hvilka i staden högt
Glodde Argeiernes offereld. 715
Ur flöjten, de sångmörs tjenstesven,
Aldraskönaste stämma ljöd;
Och älsklige sånger sig mängde deri
Öfver gyllene lammet, Thyestes till pris.
Ty, i hemlig bädd, 720
När Atreus' hulda gemål
Han tubbat, järtecknet han förde
Hem till sig; och vändande åter till torget, han ropte,
Att nu det hornade, gull-
ulliga får han gömde i eget hus. 725
Då förbytte, o då, Stroph. 2.
Stjernornes stråliga stråt
Zeus, och solens ljusblick,
Samt morgonens mjella hy, 730
Och vesterns rymder uppvärm-
de med gudsänd flammas glöd.
Vattendigre skyar stå i nord,
Och torre Ammoniske fält dagg-
löse förtvina, från Zeus 735
Beröfvade herrlige skurars skatt.
Han förmäles också, Motstr. 2.
Änskönt jag föga det tror,
Solens värmande guldblick
Omvexlat, och bort- 740
vändt, till menniskors ofärd,
Till de dödliges näpst.
De hisklige sägner äro dock
Till gudars dyrkan ett varningsbud,
Dem glömde du bort, och din make 745
Drap, du, herrlige bröders syster.
(härunder mördas Aigisthos.)
O ve! o ve!
Väninnor, hörden J ett skri! — Påkom mig blott
Tom skrämsel, som jag underjordens åskor hört?
Ha! desse pustar ej otydligt vexa till;
Elektra; du vår fru, begif ur tjellet dig! 750