Regler för användningen.
I. Punkt (The Period). — 1) Punkt sättes vid slutet af alla meningar, som icke utgöra frågor eller äro utrops-, önske- eller uppmanings satser. Ex. It rains. (Det regnar).
2) Efter alla förkortningar. Ex. Gen. för General; Dr. för Doctor; U. S. Grant för Ulysses Simpson Grant.
3) Efter alla öfverskrifter, titlar, rubriker o. d. Ex. Rules for punctuating. (Regler för interpunktionen). Efter siffror, som angifva ordningen af sidor i en bok (= paginering), brukas icke punkt.
II. Frågetecken (Interrogation mark). — Frågetecken sättes vid slutet af hvarje direkt fråga. Have you heard the news? What are your desires, your plans, your expectations concerning the future? (Märk att vid flera sådana frågor efter hvarandra frågetecknet sättes endast vid slutet af meningen). Stundom insättes ett frågetecken inom parentes i en mening för att tillkännagifva tvifvel. Ex. His testimony will be conclusive (?) for the defendant. Frågetecknet utmärker här, att författaren tviflar på, huruvida vittnesmålet kommer att blifva afgörande eller icke.
III. Utropstecken (The Exclamation Point). — Detta tecken bör sättas efter hvarje utropssats och efter alla utrop med undantag af “O.” Ex. Away with him! (Bort med honom!) O wretched state! (Ack, olyckliga stat!) Efter “Oh” (= aj!) brukas utropstecken. Ex. Oh! you hurt me. (Aj, du gör illa mig!).
IV. Kolon (The Colon) sättes:
1) Framför direkta anföringar, då de föregås af anföringsord. Ex. The President said: “Ladies and gentlemen, I take great pleasure,” etc. (Presidenten sade: “Mina darner och herrar, det är med stort nöje” o. s. v.) Då anförandet är inryckt i meningen användes komma i st. f. kolon. Ex. He was surprised, but responded, “I am not the chairman—he is there,” at the same time pointing to his friend. (Han var öfverraskad, men svarade: “Jag är icke ordföranden — han sitter der,” och dervid pekade han på sin vän.)
2) Efter orden “yes” och “no” såsom svar på en fråga, då dessa ord åtföljas af en repetition af en del af frågan. Ex. Can you take the citadel? Yes: you can. (Kan Ni taga citadellet? Ja, det kan Ni!) Då orden “Yes” och “no” efterföljas af ett tilltalsuttryck, bör kolon få sin plats efter detta uttryck. Ex. Yes, my lords: I am astounded. (Ja, mina lorder, jag är förvånad.) No, sir: I can never do that. (Nej, min herre, jag kan aldrig göra detta.)
3) Efter sådana ord som thus (sålunda), following (följande), as follows (som följer) o. s. v. Ex. Mr. Spurgeon ascended the platform and spoke as follows: My friends, etc. (Hr. S. besteg platformen och yttrade följande: Mina vänner o. s. v.) The chairman made the following remarks: “I am happy to meet you,” etc. (Ordföranden gjorde följande anmärkningar: “Jag känner mig lycklig att möta Er” o. s. v.)
V. Semikolon (the Semicolon). Detta skiljetecken bör sättas
1) Mellan satser, som icke stå i närmare förbindelse med hvarandra. Ex. I understand your meaning; it is not hidden. (Jag förstår er mening; den är icke dold.)
2) Då flera längre satser följa på hvarandra, alla beroende af en annan gemensam sats, så skiljas de genom semikolon. Ex. “I love to wander through the valleys and over the plains; to see the fruit of the earth maturing for the harvest; to study the growth of the vegetable world; and” etc. (“Jag älskar att vandra genom dalarne och öfver slätterna; att se jordens frukt mogna till skörd; att studera växtverldens utveckling och att” o. s. v.)
3) Då exempel och förklaringar inledas genom ordet as (t. ex.), så sättes ett semikolon framför as. Ex. The Period should be placed after declarative and imperative sentences; as, “It rains.” (Punkt bör sättas efter förklarande och påstående satser, t. ex. “Det regnar.”)
4) Då en mening, som är fullständig i sig sjelf, åtföljes af en sats tillagd såsom en förklaring, uppräkning eller dylikt, så bör en sådan tilläggssats, såvida den inledes genom något sammanbindande ord såsom namely (nämligen), for (ty), but (men) o. s. v., föregås af semikolon; men om intet sammanbindande ord utsättes, bör kolon användas. Ex. Write with great care; for it will redound to your credit. (Skrif med stor omsorg, ty det bidrager till ert anseende.) Men deremot: Write with great care: it will redound to your credit.
VI. Komma (The Comma).
Allmän regel. — Komma bör alltid användas, då det gör författarens mening klarare eller bidrager till att undanrödja tvetydighet. Denna regel följes mycket allmännare i engelskan än i svenskan, och om man håller fast härvid torde öfriga regler för kommats användning vara mindre nödvändiga. Vi vilja dock gifva några få här nedan.
1) Oberoende satser böra åtskiljas genom komma. Ex. “The word comma, from the Greek κόμμα, to cut, denotes something cut off.” (Ordet komma, från det grekiska κόμμα, att skära, utmärker något afskuret.)
2) Beroende och tilläggssatser böra skiljas från hvarandra genom komma. Ex. If you will succeed, be honest and industrious. (Om Ni vill lyckas, så var hederlig och flitig).
Anm. Ingen af ofvanstående regler tillämpas, då satserna stå i mycket nära sammanhang med hvarandra. Ex. Hope for the best and trust in God. (Förtrösta på Gud och hoppas det bästa.) You will reap as you sow. (Som man sår får man uppskära.) Beroende satser förenade genom that (att) böra icke skiljas genom komma, såvida that icke är aflägsnadt på något afstånd från verbet.
3) Relativa bisatser, som icke äro inskränkande, böra sättas inom komma. Ex. Give time to the study of nature, whose laws are all deeply interesting. (Egna tid åt att studera naturen, hvars lagar äro högligen intressanta).
4) Parentetiska ord och fraser böra inneslutas inom komma. Ex. There is, however, a limit to forbearance. (Det gifves dock en gräns för fördragsamheten.)
5) När den vanliga ordföljden är omvänd (inverterad ordföljd), skiljes det inverterade uttrycket från det öfriga af meningen genom komma. Ex. To obtain an education, he was willing to make sacrifices. (För att erhålla uppfostran var han villig att göra uppoffringar.)
Anm. Om den inverterade delen står i nära sammanhang med det följande, bör komma utelemnas. Ex. Of Addison’s childhood we know little. (Vi känna föga om A.’s barndom.)
6) Kortare anföranden eller satser, som likna anföranden, böra föregås af komma. Ex. Some one justly remarks, “it is a great loss to lose an affliction.” (Någon har med rätta anmärkt: “Det är en stor förlust att gå miste om en pröfning”).
7) Den tilltalade personen eller föremålet med sina utbildningar bör skiljas medelst komma från det öfriga af meningen. Ex. Remember, Arthur, you cannot go. (Kom ihåg, Artur, att du icke kan resa). Accept, my dear young friends, this expression of my regards. (Mottagen, mina kära unga vänner, detta uttryck af min aktning). Vid uttryck af stark rörelse bör utropstecken användas efter sådana uttryck. Ex. O, Hamlet! thou hast cleft my heart in twain. (O, Hamlet! du har kommit mitt hjerta att brista).
8) Participial satser böra skiljas från det öfriga af meningen medels komma, då dessa satser icke hafva något grammatiskt sammanhang med det öfriga af meningen. Ex. The hour having arrived, we proceeded on our journey. (Då timmen kommit, fortsatte vi vår resa.)
9) I fortsatta satser, hvilka hafva ett gemensamt verb (eller konjunktion), som är utsatt i en af lederna, men utelemnadt i den (eller de) andra, utmärkes utelemnandet af verbet (eller konjunktionen) genom komma. Ex. Chaucer painted persons; Spencer, qualities. (Chaucer målade personer, Spencer egenskaper.) Solomon was a wise, prudent and powerful monarch. (Salomo var en vis, klok och mägtig härskare.) Då kommat utmärker utelemnandet af ett verb böra de begge lederna helst skiljas åt genom semikolon. (Se första exemplet.)
10) Appositioner med sina bestämningar böra inneslutas inom komma. Ex. Paul, the great apostle of the Gentiles, was a man of energy. (Paulus, den store hedna-aposteln, var en energisk man).
11) Ord och uttryck, som stå parvis, böra hafva komma efter hvarje par. Ex. Industry and virtue, idleness and vice, go hand in hand. (Flit och dygd, lätja och last gå hand i hand.)
12) Då två eller flera ord icke äro förenade genom en konjunktion böra de skiljas åt medels komma. Ex. Industry, honesty, frugality, and temperance, are among the cardinal virtues. (Flit, redbarhet, måttlighet och nyckterhet äro bland hufvuddygderna.)
13) Då subjektet består af många ord, bör komma användas framför verbet. Ex. Those who can put the best countenance upon outrages of this nature, are not without their secret anguish. (De, som kunna gifva det bästa utseendet åt våldsbragder af denna art, äro icke utan sin hemliga ångest.)
14) Tal, som bestå af fyra eller flera siffror, böra medels komma uppdelas i grupper af tre siffror hvardera från höger räknadt. Ex. 3,528,660,207.
Anm. Årtal uppdelas icke på detta sätt. Ex. 1893. Skrifves ett tal medelst bokstäfver förekommer naturligtvis ingen uppdelning medels komma.
VII. Parentes (the Parenthesis) användes för att innesluta uttryck, som afbryta sammanhanget mellan de olika delarne af en mening och som skulle kunna, utan väsendtligt inflytande på meningen, utelemnas. Ex. I have known charity (if charity it can be called) to insult with an air of pity. [Jag har sett välgörenhet (om det kan kallas välgörenhet) förolämpa under en min af medlidande.] Sätt intet komma efter det inneslutna uttrycket eller framför det andra parentestecknet, såvida icke meningen fordrar det efter det ord, som föregår det första parentestecknet.
VIII. Klammer (Brackets) 1) Dessa tecken användas för att innesluta inryckta hänvisningar. Ex. Lincoln admired the scriptural account of the creation. [See Genesis, chap. 1.] (Lincoln beundrade den bibliska skapelsehistorien. [Se 1 Mose bok 1.].)
2) Då klammer användas vid slutet af en mening utelemnas ofta det andra klam-tecknet. Ex. The mightiest human power known under the stars is profound conviction. [Ed. Christian Advocate. (Den mägtigaste menskliga kraft jag känner under stjernorna är en djup öfvertygelse.)
3) Vid redogörelse för sceniska dialoger (samtal på scenen) sättes klammer omkring sceniska föreskrifter. Ex. “Farewell, my son; [turning away to hide the falling tears,] a father’s blessing shall follow you.” (“Farväl, min son, [vänder sig bort för att dölja sina tårar] en faders välsignelse skall följa dig.”)
4) Inryckta förklaringar eller definitioner inneslutas ofta inom klammer. Ex. The Parenthesis (Gr. παρενθεσις, insertion) is used as shown above. [Parentes (Gr. παρενθεσις, inneslutning), användes såsom ofvanför är visadt.]
IX. Apostrof (The Apostrophe) (ett tecken som skiljer sig från kommat genom sin plats i öfre kanten af raden). Ex. ’Tis for it is, o’er for over. Detta tecken användes också för att utmärka genitivställningen af ett nomen (egande-ställning). Ex. Frank’s essay. Detta bruk af apostrof bör inhemtas genom någon språklära.
X. Bindestreck (The Hyphen) sättes mellan två enkla ord, hvilka användas såsom ett sammansatt. Ex. A book-loving boy. (En bokälskande gosse). Det sättes också vid slutet af en rad, då sista ordet på raden är afdeladt. I alla händelser bör bindestreck sättas mellan stafvelser, aldrig mellan delar af stafvelser.
XI. Accent-tecknen (The Accent Marks) lånades i äldre tider från grekiskan, men användas nu högst sällan i vanlig skrift.
XII. Förlängningstecken (The Long eller Macron) sättes öfver en vokal för att utmärka dess långa ljud. Ex. Pāge.
XIII. Förkortningstecken (The Short eller Breve) sättes öfver en vokal för att utmärka dess korta ljud. Ex. Măt., Mĕt. De två sistnämnda tecknen användas nästan uteslutande endast i ordböcker eller språkläror.
XIV. Diftong (The Diæresis) sättes öfver den andra af två bredvid hvarandra stående vokaler för att tillkännagifva, att begge vokalljuden böra tydligt uttalas. Ex. Coöperate (uttalas: Kå̱åp´·rēt).
XV. The Caret [^] användes för att utmärka att öfverskrifna bokstäfver eller ord äro uteglömda.
l that
Ex. He real y did all he promised.
^ ^
XVI. Anföringstecken (Quotation Marks). 1) Ett eller flera ord, som anföras från en annan författare böra sättas inom anföringstecken. Ex. Longfellow says, “Deeds are better things than words are.” (L. säger: “Handlingar äro bättre en ord.”)
2) En anföring inom en anföring kräfver enkla anföringstecken. Ex. “The command, ‘Thou shalt not kill,’ forbids many crimes besides murder.” (“Budet, ‘Du skall icke dräpa,’ förbjuder många brott utom mord.”)
3) Titlar på böcker inneslutas vanligen inom anföringstecken. Ex. Bishop Clark’s new work. “Man all Immortal,” is having a large sale. (Biskop Clarks nya verk “Menniskan är helt och hållet odödlig,” har stor afsättning.) Stundom skrifves titeln med kursiverad stil.
4) Ord hemtade från främmande språk böra kursiveras och anföringstecknet utelemnas. Ex. He believed in the principle of nil admirari. (Han trodde på grundsatsen nil admirari).
XVII. Ellips (Marks of Ellipsis) användes för att utmärka att bokstäfver, ord eller satser äro afsigtligt utelemnade. Ex. He denounced M—g as a corrupt officer. (Han utpekade M—g såsom en dålig tjensteman.) “Charity suffereth long, and is kind; * * * hopeth all things, endureth all things.” [See 1 Cor. xiii, 4-7.] (Kärleken är tålig och mild, * * * hoppas allting, lider allting, 1. Kor. 13:4-7).
XVIII. Hänvisningstecken (Marks of Reference) användas för att hänvisa till noter i kanten, nedtill på en sida eller vid slutet af en skrift o. s. v. De böra användas i den ordning, hvari de blifvit uppräknade på den plats, der deras namn äro gifna.