ÖFVERSIGTSTABELLERNA.
Rörande de tre öfversigtstabellerna vilja vi anmärka, och det särskildt för nybörjare uti profetiska studier, att de helst böra studera i den ordning de förekomma, så att man ej begynner med tabell II, förrän man fullt förstått tabell I, och särskildt att ej begynna med tabell III, förrän man både förstått de två första och dessutom tillgodogjort sig det mesta af bokens innehåll.
Diagrammet deremot torde lämpa sig att betrakta före någon af tabellerna.
Anmärkning till tabell III.
Om den "tid." 10:5, som begynte med freden i Augsburg år 1555, finge blifva full (hvilket den ej får), och den sålunda blefve 360 år (i stället för 342, eller så omkring), skulle vi uti årsuppfyllelsen föras till 1914 års slut, eller jemt 2520 år, räknadt från år 606 f.Kr., då Nebukadnesar begynte den eröfring af Jerusalem, som han afslutade år 588 f.Kr. Att man nu ej kan räkna "hedningarnes tider" från år 588 är klart redan deraf, att detta år ej en gång var kommet, när Daniel sade till Nebukadnesar: "Du är det gyllene hufvudet." Dan. 2:38. Daniel hade (enligt Melin) sin syn år 603-2 eller i andra året af Nebukadnesars envälde, 2:1. Det allra senaste år, vi skulle kunna räkna från, vore sålunda år 604, då Nebukadnesar fick envälde. Men redan de två föregående åren var han medregent, och vid början af dessa två åren intog han Jerusalem första gången år 606. Skulle vi nu räkna de 2520 åren från år 606, så skulle det ändå icke bringa oss längre fram än till år 1914. (606 + 1914 = 2520). Men som "dagarna skulle förkortas," eller den sista "tiden" ej skulle bli full, borde vi väl få afräkna det mesta af dessa 17 år (som utgöra skillnaden på 1897 och 1914), då de ju ej utgöra mer än 1/20 af 360.
Men det rättaste är nog att räkna "hedningarnas tider" från det år 625, då det babyloniska verldsväldet grundlades. Ty att Daniel med ordet "du" i uttrycket: "Du är det gyllene hufvudet," menar Nebukadnesars rike och ej hans person, bevisas deraf, att ordet "dig" uti det följande uttrycket: "Efter dig skall uppstå ett annat rike," ej kan syfta på personen Nebukadnesar utan på hans rike. Det medo-persiska riket uppkom nemligen icke omedelbart efter Nebukadnesar utan efter hans son Belsasar, med hvars död det babyloniska riket upphörde att existera. Om ordet "dig:" i v. 39 måste betyda riket och ej personen, så betyder nog ordet "du" i v. 38 likaledes riket och ej personen. Att Daniel kunde mena hela riket, ehuru han serskildt nämner endast en konung deraf, bevisas äfven af Dan. 7:17, der de fyra djuren (hvilka ju framställa samma fyra verldsriken som bildstoden i kap. 2) sägas vara fyra konungar. Han kunde säga så, i ty att, ehuru uti hvart och ett af dessa fyra riken funnos flera konungar, det dock var i hvarje rike en, som fungerade som dess hufvudperson. Nebukadnesar var denna hufvudperson i det babyloniska riket. Att detta är det rätta sättet att räkna, bevisar äfven det högst märkliga förhållandet, att denna långa tidrymd af 2520 år blir, genom att räkna från rikets grundläggande, afdelad uti två lika långa perioder, af 1260 års längd hvardera, detta genom turkarnes intagande af Jerusalem år 637 e.Kr. (eller senast år 638, enligt somliga historieskrifvare)—en händelse, som ju är af långt större betydelse än byggandet af Omars moské, som ju ej kunde blifva färdig på en gång, äfven om befallningen att bygga den gafs strax efter stadens eröfring. Vi kunna emellertid ej nog beundra, huru såväl det, att "dagarna skulle förkortas," som att den sista "tiden" ej skulle blifva full, stämmer så noga öfverens med, att Herren ensam vet "dag och timme" och vi endast den ungefärliga tiden. Mark. 13:29, 32.