Act II.
Scen. I.
Circejus, Virgo, Pediseqva, Cupido, Cellarius.
Circ.
Nv äre the bäste Vngdomsdagar
Ware Lustigh migh behagar,
Guld och Penningar ey feelar:
Ty them migh Fadher meddeelar.
Hwadh Fadher itt helt Åhr samkar
Medh arbete och swåre tanckar,
Spenderar iagh een lustigh Qwäll
På Speleman, Wijn, Miödh rätt wäll.
Häraff är iagh i stoor Respect,
Alt hwad iagh gör thet synes tächt.
Bröder alla wara wilia
Och ingen migh från sigh skilia.
Doch intet iagh studerar högt,
Ther till är ey mitt hierta bögt,
Bättre Dagher haffwer iagh fört
Än swälta misereres törst
När andra the läsa och waka,
Monde iagh på Wijnet smaka.
Om någon han Disputerar,
Strax min näfwe praesiderar,
Och när iagh blifwer Opponent,
Will ingen wara Respondent;
Ty fåår iagh fram itt Argument,
Thet andra kan han swara sent;
Doch om näfwen ey haar framgång,
Skall iagh lijkewäl göra bång:
Ty Archipraeses iagh widh sijdan bär,
Han får strax Heus vthan beswär.
Men een Jungfrw migh beweeker,
Medh then jagh dansar och leeker.
Sardanapalus een Konung
War ooh lustigh, När han war vng.
Ach sij iagh seer en Jungfrw Skön!
Till henne steller iagh min bön.
War sund och säll tu fijn Damme.
Virgo.
Jagh önsker Ehr och thet samme.
Circ.
Täckes min Jungfrw hwijla en stund
Mädan att wij göra förbund.
Virgo.
Tijden medhgifwer ey snacka,
Doch will iagh min Herre tacka.
Circ.
Källarswen, Wijn och Miödh bästa
Giff' hijt, tigh lyster iagh gästa.
Virgo.
För min skull thet ey behoff göre,
Far wäll, iagh rädes att thet spörs:
Förty ingen nogsampt sigh wachtar
För folks taal, thetta betraktar.
Min Modher baad och alwarligh
Migh igen komma rätt snarligh.
Circ.
Ack Lilie green och sköne roos!
Gack ey hastigt från migh tin koos.
Een goodh Skåål iagh tigh till dricker.
Virgo.
Tacksäijelse, om thet sigh skicker
Så dristigt hoos obekända
Sigh ställa, mycket kan hända.
Circ.
Tu sköna Nympha är behagligh,
Blijf migh en Wen altijdh dagligh,
Migh behagar tin skön gestalt,
Tin sedigheet och öfwer alt.
Apelles ey conterfeger
Then sköne skapnat som tu äger:
Som Stiernor tin ögon Skijna,
Ansiktet Rubiner fijna.
I hwar tin kind är en Roos rödh,
Aldrigh borde tu blifwa dödh.
Aff titt taal hiertat kitlar;
Medusa gulhåår här glitrar.
Tin mun är sötare än Socker
Tin fingrar är små Gulddocker;
Som Hesperus pä Himmelen ståår
Pryda tigh Läppar och ögnehåår.
Tin hals är som hwijt Elphenbeen,
Brysten som Alabastersteen.
Som Nächtergaal klingar tin Röst,
När tu talar får iagh stoor tröst
I titt kött pryda tin senor,
Rödt silke äre tine små ådror;
Händer, Armar, alla Lemmar,
Aff stoor skönheet thet alt glemmar.
Ehwar tu träder strax en Roos
Yprinner, Som een skön Turkoos.
Jupiter aff Calistonis
Skönheet betogs och Junonis;
Men tu är fast mycket Skönare;
Ey war Dido prächtigare.
Paris han Venus tildömde
Äplet, och Minervam glömde:
Men om thet efter min dom ginge,
För alla tu Guldäplet finge:
Ty tin Skönheet migh behagar
Såsom hände fordom dagar,
Att Eyryale alla beweekte
Och Sthenyo, när Ögon leekte.
Hercules för Dejanira,
Pelops för Hyppodamia,
Æneas för Lavinia,
Vtstodo fältslagh, för än thee
Them finge, thetta märk och see!
Medh Löpande Hippomenes
Atalanta han wan, man läss;
Sä will iagh medh en Starck Hielte
Fäckta om tigh, fast han migh fälte.
Laertes han köpte sin brudh
Euryclea efter påbudh,
Wore tu så för fint guld faal
Köpte iagh tigh med liufligt taal.
Och Amor tu är så hätsk och gram
Som Enceladus geer tu flam.
Om tu neekar iagh förkalnar,
Som gräss aff Solen förfalnar.
Tå Anaxarete hon försköt
Iphis, han strax sitt lijf vtgöt;
Jagh troor thet samma om migh talas,
Om iagh ey aff tigh hugswalas,
Altså Cupido Bogan spänd,
Medh kärleek tu Jungfrwn vptänd.
Hade iagh Apollos Skäckta
Jagh tigh sköte att intet häckta;
Doch intet felt, som honom förtröt,
Tå han Cyrenes för Daphnes sköt.
Ach saligh then dagh vprunne!
Om iagh tin kärlek här wunne.
Cupido.
Jagh skiuter nu medh min bogha,
Tu skalt känna kärleks Logha,
Doch thetta iagh tilkenna gifwer,
På sidstonne hon falsk blifwer.
Virgo.
Hwadan kom thet Venus swäfwar,
All min kropp aff Kärleek bäfwar!
Jag tänckte som Orithia
Och Electra migh ey befrija;
Men nu skiutas kärleks Strålar,
Jagh fångas aff Elskogs pålar.
Ingen Jungfrw så kysk finnes,
Vthan hon aff kärleek winnes.
Juno, Rhea äre Gudinner,
Cupido them bådha hinner.
Fast wij subtil ära i taal och lagh,
Medh Venus tappa wij doch fältslagh,
Troo migh iagh haar thet försökt bäst,
Venus är een oroligh gäst:
Ty hon kan mootstå hans snara,
Therföre will iagh tigh swara:
Skulle nu icke tin sedhigheet
Beweeka migh till kärligheet,
Wore Hiertat en hård Demant
Jagh är tin tröst och edla pant
Marpessa hafwer Ida vtwalt,
Försköt Apollo när thet galt:
Altså för någon Vngerswen
Wälier iagh tigh till bäste wen.
Vti Tiugu Åhr Penelopes
Span och Wäffde för Vlysses.
Ems på Leander tänckte:
Ty för hans dödh hon sigh dränckte.
Helena sina ådror vpslogh
För Paris och sitt Lijf borttogh.
Cleopatra Antonius
Alcestis sin Wen Admetus,
Elskade och vtaff Hiertans grund;
Så kär äst tu migh vti all stund,
Blifwer tin Wen vti Ährligheet,
Här är min Hand medh sedigheet
Doch ey otrohet emoot migh haff,
Som Jason Medea öfwergaff,
Gör tu thet, iagh medh Porsia
Kortar mitt lijff och Pantea.
Circ.
Haff tack Jungfrw för Liufligh Swaar,
All frögd migh thenna stund tilbaar.
Medh migh Paeana nu siunger
I Nymphae medh Engla tunger!
Om tu mitt Lilla Hiertekorn
Kommo vthi nödh, ia dödzens torn;
Som Orpheus sin Wen bäste
Eurydice, iagh tigh frälste,
Thenna guldkiäd för min skull bär,
Tänck vppä migh fierran och när.
Tolf Gylden geer iagh tin pijga,
Wår Kärleek skall hon förtiga.
Pediseqva.
Troheet och tienst iagh bewijsar
Hoos hwar man tigh högt beprijsar.
Virgo.
Hwad skall iagh gifwa tigh för skänk?
Circ.
Ach Hiertans Wen ey ther om tänck.
Virgo.
Doch itt Fampntagh, iagh är tigh hull.
Circ.
Ach thet war bättre än alt mitt gull!
För then gunst sig hiertat gläder,
Tungan och frögdesång qwäder.
Nödigt skildes iagh från tigh bort
Thet moste doch skee på een tijdh kort.
Virgo.
Ey behagar mig thetta taal.
Circ.
Min frögd, giff tigh till ingen qwaal,
Möt migh igen om tree dagar.
Virgo.
Thetta hans taal migh behagar;
Doch medh Wartekn thet stadfäst,
Till thes att wij mötas här näst.
Circ.
See här min Ring och Armeband,
Tagh them medh tin snöhwijta hand.
Virgo.
Far wäll, Gudh han tigh bewara,
Ifrån all Olycka och Fahra.
Circ.
Ach hör Jungfrw lijtet bijda:
För tin bortgång får iagh qwijda!
Virgo.
Tin wåte kinner iagh klappar,
War till fredz tu migh ey tappar.
Circ.
Haf tack för gunst tu bewijsa,
Far wäll, nu fick iagh goodh lijsa.
Cellarius.
Ey penningar iagh än bekom,
För Wijnet hör min Herre from.
Circ.
Hey, Hey, käre, tagh icke pant!
Jagh betalar tigh wäll sielffinant
Cellar.
Een sådan gäst kan behöfwas,
Aff honom iagh ey bedröfwas.
Fem kannor togh han, iagh skref Siu.
Så skall man skriffwa X för V.
Men iagh förstår then frija will,
Moste intet knyta pungen till.
Scena II.
Palladiaa, Mercator, Circejus, Aulicus.
Den förete, ehuru i stort behof af kläder, köper dock böcker hos en handlande. Circejus och en "hofbuss" köpa kort, terning, svärd, krut, nya kläder och gyllenduk till en tröja åt Virgo.[279] Af böcker värderar Circ. blott Cornel. Agrippa, som säger att lärdom är onyttig. Sedan göra båda narr af Pallad. och vilja ehuru förgäfves locka honom från sina böcker.
Sc. III.
Palladius, Professor.
Pallad. går till Prof. och klagar att han ej förstår "Philosophian" samt begär handledning.[280] Får derjemte uppmuntringar, och tackar.
Chorus.
Crescant Sveciaci Gothiciq' Columina Regni
Qvina: Micent Proceres, Stemmata clara cluant.
Actus III.
Scena I.
Circejus, Servus, Virgo.
Circejus lemnar ett gladt sällskap för att efter aftal möta Virgo; han begär åter sitt "Wartekn", sitt armband och sin ring, men hon säger sig tappat dem. Circ., dermed tillfreds, föreslår brädspel, sedan han skänkt henne gyllenduk, och förlorar derpå damask till en kjortel. Sedan dansas efter musik, och sist låter Circ. sjunga en af honom författad
En Ny Wijsa.
Siunges effter then Werssen
Frijar tu til then Rijka, För hennes Rijkedom.
1.
Intet högre bepryder
Een Jungfrw aff vng åhr,
Ähn sedigbeet och Dygder,
Wisserligh hon tå får,
Then henne högt begärer.
Aff Hiertat och altijd ährer
I Kyskheet menar iagb.
2.
På tigh altså, Mijn Lilja,
Jagh täncker vthan List:
Ingen skal oss åthskilia
Ty tu är then förwist,
Såsom Dygden högt wärderar,
Troheet och så praesenterar
Med tuckt och sedigheet.
3.
Som Diuren aff glädie springa
Emoot Sommaren blijdh,
Ty them kan tå ey tvinga
Winterens hårda tijdh;
Altså tu migh och hugswalar
När tu liufligt medh migh talar
Min Sorg förswinner bort.
4.
Herrans ord tröstrijkt sjna
Aff tigh och dyrkas högt,
Ja til Kyskheten fijna
Är och titt Hierta bögt;
Sedigt tu tigh Modererar,
Tin tienst och Accommoderar
Efter hwars Dignitet.
5.
När iagh och Skodar lenge
Tin Snälheet vndrar migb:
I taal Swaar och omgenge
Är tu allom liufligh,
Tit Gemöte migh behagar,
Tin Gestalt och alla dagar,
Dägligh är tu försan.
6.
Tina dygder vtföra,
Kan iagh ey Hiertans kär,
Doch wil iagh them kundgöra
Korteligh, mark nu här:
All sedigheet som kan falla
Aff Damer och Jungfrwr alla
Är tu begåffwat medh.
7.
Jagh märker och begrundar,
Ach tu fijne Coral,
At nu snarligh tilstundar
Then tijdh iagh reesa skal.
Lät migh tin kärleek doch winna,
En stadigh wen hoos tigh finna,
Ehwar wij mötas åht.
8.
Min ringa dicht fuländar
Jagh nu, O Sköna Dam,
Och henne tigh forsender
Aff stoor kärlighets flam.
Låt henne tigh behaga
Titt Hierta och til migh lagha,
Ach min Lust, Hiertans frögd.
Hvarefter de skiljas under kärleks-försäkringar.
Scena II.
Palladius, Circejus.
Pallad. frestas åter af Circ. men gifver denne i stället goda råd, som han visar från sig med förakt.
Scena III.
Professor, Circejus.
Prof. grälar på Circ. för hans liderliga lefverne. Denne gör först svaga ursäkter, men gör sedan löfte om bättring.
Chorus.
Brahaeus vigeat Magnanimus Comes
Cancellarius et Pieriae domus
Nostrae in secula cana
Optat nostra Academia.
II. Facetiae Intercalares.
Styrbiörn, Dragwaal, Praetor och hans Poicke.
Styrb.
Hör Granne Dragwaal, iagh hafwer förståt
At wår Vtridare han kommer bråt,
Pälsagiälan wil han af oss hafwa,
Landgillet, Taxen skola wij och skaffwa.
Dragw.
Meera hör tu, meenar tu han glömmer
Smörskatten, then han så högt berömmer;
Tro fritt Vtridaren thet ey göret:
Ty han skiärmiserar dicht med smöret:
Jagh hörer bär kommer och Fougden wår,
Therföre laga, att hoos oss wäl tilstår.
Styrb.
Min Kona skal rät strax bryggia och baaka,
Gott Brännewijn kan och Fougden smaaka.
Dragw.[281]
Styrb.
Tyst, sij Fougden kommer sielff nu starck,
Tagh myssan aff, gör kors och nigh til marck.
Praetor.
Gudz frid, i Dannemän båda,
Eder monde iagh öfwerråda.
Chronans skatt migh strax nu gifwer,
Så mycket iagh på eder skrifwer.
Styrb.
Heyle, tagh strax Husbondens Häst i stal,
Thet bästa Höö och Haffre tu gifwa skal.
Huru mycket är innevarande åhr
Ära wij skyldigha, Husbonden wår?
Praetor.
Först 6 Daler och 10 Marck,
Ther til tre Daler: thetta märk,
Siutton daler gör thet tilhoop,
Skal tu förstå, tin gamble took.
Styrb.
Gudh han löne wår Husbonde therför
Een rätt räkning han medh oss båda gör.
Här är therför, Husbonde wår skatt al,
Såsom Dragwaal och iagh vtleggia skal.
Jagh wil och förähra Husbondan min
It sköna paar Strumpor och Klippingz skin.
Dragw.
Jagh gifwer och en stoor förgyltan skeed,
Jagh skal och senda en Oxe efter plägseed
Itt wäl skrifwit Supplicas iagh frambär,
Till Husbonden är wårt högsta begär,
Laga så, att wij icke meera skula
Skiutza och maata the Knechtarna fula.
För thy när the komma i wårom gåla
Snoka the i hwar wrå och ära snåla.
Heylin, Drengen och migh strax köra the vth
Medh sina Kroksablar och hwassa Spiut;[282]
Styrb.
Hossbonde the rijda och wår Hors så fort,
At the på stunden kasta fölet bort
Haa wij ööl, til wår Dotter han frijar,
När thet blir alt, han oss båda hijar:
Han rister och skakar mitt gambla skegg,
Wender Foten vp, slår Hufwud i wägg.
Gode Hossbonde, iagh beder rätt Ehr,
At then Blårocken icke kommer meer.
Ty han kitlar medh sablen mongen stund,
At iagh wil gå både från gård och grund.
Wee then såsom theras Narri lijder:
Ty Rygknoten ther effter hårt swijder.
Praetor.
Gåår bort båda: På thetta hoot
Skal iagh med första råda boot
Poicke, förwara the skäncker,
At löna eder iagh wist täncker.