8. Allmänna slutsatser.
De allmänna slutsatser, till hvilka en undersökning af normalarbetsdagsspörsmålet leder, synas kunna sammanfattas på följande sätt.
De, som förutsäga skadliga följder af kortare arbetstid, misstaga sig nästan alldeles. Arbetarne bli mer (ej mindre) moraliska och intelligenta, då de få mer fritid. Lönerna tendera snarare att stiga än att sjunka, då arbetstiden afkortas. Produktionen har äggats i stället för att nedtryckas af arbetsdagens förkortning. Hvad själfva lagstadgandet om kortare arbetsdag angår, är det meningslöst att påstå, att detsamma inskränker arbetarnes frihet och att det förstör deras känsla af själfberoende—tvärtom lär arbetsdagens förkortning näppeligen bli någon juridisk och säkerligen icke någon social värklighet utan arbetarnes eget ingripande.
De, som framhålla normalarbetsdagens fördelaktiga värkningar, misstaga sig sannolikt, då de antaga, att de tillfälliga gynnsamma invärkningarna på arbetslön och arbetslöshet skola bli beständiga. Det är alls icke osannolikt, att normalarbetsdagen är ett palliativ[[9]] i alla andra hänseenden än det, att den ger lönarbetarne mer frihet och därmed bereder dem ett oundgängligt villkor för högre sedlig och intellektuell utveckling. Detta är dock nog för att anbefalla den i den sunda samhällsutvecklingens, i kulturens intresse.
Den reform, vi sysselsatt oss med i denna skrift, lofvar icke att förlänga lifvet på ett enda socialt missförhållande—snarare tvärt om. Och hvad den alldeles säkert lofvar, det är, att den oundvikliga utveckling, som leder till mildrande eller afskaffande af de många djupliggande sociala missförhållanden, hvarpå vår nuvarande samhällsbyggnad hvilar, skall bli af sundare och fredligare natur. Detta löfte kan normalarbetsdagen gifva, därför att den är en reform, hvilken befordrar bildandet af sundare, intelligentare, själfständigare, andligt och ekonomiskt friare medborgare.
Denna skrift innehåller talrika citat ur Schönbergs Handbuch der politischen Oekonomie, ur Handwörterbuch der Staatswissenschaften samt ur ett par andra nationalekonomiska värk. Citationstecken och hänvisningar ha dock på de flesta håll utelämnats, emedan de skulle gjort texten allt för tungläst.
[9]. D. v. s. ett botemedel, som häfver tillfälliga yttringar af en sjukdom, men icke angriper denna i roten.