Sjätte scenen.
HILLER. MÖRK. AUGUST.
MÖRK uppspringande. Vill ni inte tillåta mig, herr Hiller, att se efter ... min fröken ...
HILLER. Nej, nej, låt henne vara, hon gör det så gärna.
MÖRK. Ja, hon ser verkligen så mild och god ut, men ni tycks behandla den unga damen väl strängt, herr Hiller ... Det är förmodligen någon nära släkting?
HILLER. Jag ber så mycket ... min hustru!
MÖRK. Er hustru! Å fan, å fan, å fan!
HILLER. Nå, hvad kommer åt er?
MÖRK. O, jag ber, ingenting ... jag menar bara att jag aldrig skulle våga behandla min hustru så strängt.
HILLER. Strängt? Ni tycker så bara, min bäste herre! Jag sörjer endast för min husliga frid.
MÖRK. På det där sättet?
HILLER. Ja ... jag är uppfinnare af ett nytt system, en ny metod för den äktenskapliga fridens betryggande.
MÖRK. Kanske kunde man få profitera litet däraf?
HILLER. Naturligtvis ... jag önskade att jag kunde som missionär utbreda min metod öfverallt! Vet ni hvad sparlakansläxor vill säga?
MÖRK. Ja ... åja ... jag har hört talas därom ... men tillåt mig presentera en af mina affärsvänner: herr Berndt, herr Hiller; han är också gift och kunde också dra litet profit af ert system.
HILLER. Jag är förtjust! ... Jaså, ni känner till sparlakansläxor?
AUGUST. Ja ... Herr Mörk kastade fram några ord därom för en stund sedan!
HILLER midt emellan de andra. Så hör då! Sparlakansläxor äro det största obehag i den äktenskapliga sammanlefnaden!
MÖRK och AUGUST på en gång. Jo, något.
HILLER. Men icke nog med att de äro obehagliga och tråkiga, de blifva genom dessa egenskaper ett vapen i fruarnas hand, de slå oss därmed för att tvinga oss att följa deras vilja, och vi ... vi gifva efter, bara för att få ha ro.
AUGUST och MÖRK på en gång. Alldeles riktigt.
HILLER. Jag har varit gift en gång förut. Min första hustru — Gud fröjde salig människan! — hade förträffliga egenskaper, men tillika vanan att utdela sparlakansläxor. Hon var en riktig virtuos däri ... ja, jag säger er, att det var rysligt, hon rörde ihop likt och olikt, och slutrefrängen blef att hon ville skiljas eller önskade att hon vore begrafven!
AUGUST. Är det möjligt?
MÖRK ironiskt. Ja, se det är alldeles nytt för oss.
HILLER. Men då jag för andra gången trädde i brudstol, så tänkte jag: det där ska inte hända dig vidare. Jag hade måst lyda min första hustru i allt och då jag kände medlet, tänkte jag helt enkelt: nu använder jag det i min tur. Ser ni, det är min metod. Nu är det jag som ger min hustru sparlakansläxor.
MÖRK. Och har ni verkligen vunnit något därmed?
HILLER. Förvånande resultater. Det är heller inte möjligt annat. Saken är klar och logisk. Vill jag något, så kommer det aldrig i fråga att jag säger det rent ut, nej, jag talar hit och dit, strör in ett och annat bittert ord, talar om död och skilsmässa, och slutligen säger min hustru ja till allt. Till exempel, jag önskade i dag fortsätta resan med nattåget, hon ville inte, jag använder min metod, och ni skall få se att det inte dröjer länge förrän hon säger ja!
AUGUST. Det där låter min själ och Gud inte så illa.
HILLER. Försök en gång. Jag befinner mig med min metod som uti himmelriket; antag den och ni har ert himmelrike.
AUGUST beslutsamt. Jag försöker. Min hustru ska få igen sina långa tal, och det genast. Skada kan det aldrig. Tack, hjärtligt tack, herr Hiller. Räcker Hiller handen och går sedan ut till höger.
MÖRK. Jag ska också göra ett försök. Har ni rätt, så låter jag resa upp åt er en ärestod i jätteformat. Jag är riktigt nyfiken hur min gumma ska ta saken. Går ut till vänster.