DANIEL HJORT.
Jag hör det tydligt, som jag lågan ser
Och gården, skogen, — åkern bort till höger.
Ha! Minnet som en vådeld flammar upp
I dunklet af den natt, der förr jag famlat.
KATRI.
Förstärkning hade Flemings knektar fått,
De våra flytt, din fader sårad fallit,
Och de, som började med rån och våld,
Med mordbrand slutade sitt segerjubel.