DANIEL HJORT.
O moder! mer du hatar, än du älskar.
KATRI.
Af kärlek hatar jag. Se här, min son!
Tag denna ring, den tryckte hertig Karl,
Då än en ung och fridsäll prins han var,
Din far på hand, då denne segrande
För folket en gång talte stolt på riksdag.
Den ringen följde honom in i döden,
Den hör dig till som arf.
DANIEL HJORT (sedan han försökt den).
Invid mitt hjerta
Den hvila skall, nytt lif ingjuta der.
Och nu min moder.
(Breder ut armarna emot Katri).
KATRI (vänder sig bort).
När du först bevisat,
Att du är folkets son. Till dess farväl!