DANIEL HJORT.
Min moder!
Nu tryck mig till ditt hjerta, göm mitt hufvud,
Att ingen ser mig, göm det vid din barm,
Och älska, älska mig!
EBBA FLEMING.
Han — hennes son!
Det var dock sannt. Om himlen rättvis är,
Hvi faller blott på mig dess hand!
(Sorl och rörelse bland menigheten.)
Fjortonde Scenen.
DE FÖRRA. BÄRARE (med en bår, på hvilken Sigrid Stålarm ligger i hvit klädning, gyllne smycken öfver pannan och sjögräs, som snärjt sig i lockarna och fastnat på klädningen). OLOF KLAESSON (framträder bland menigheten).
EN BÄRARE (i det han inkommer).
Gif rum!
HERTIGEN.
En drunknad flicka!
SCHEEL.
Arvid Stålarms dotter!