DANIEL HJORT.
Ah! —! — —! Ve!
(Dör.)
KATRI.
Min son!
HERTIGEN.
Hvem var det?
OLOF KLAESSON.
Klaesson Fleming!
HERTIGEN.
Det blir på denna jord din sista bragd!
(Ger ett tecken åt knektarne att gripa Olof Klaesson.)
OLOF KLAESSON.
Det var en nyhet, känd förr'n den var sagd!
(Går med knektarne.)
KATRI.
Uppvakna son!
EBBA FLEMING (för sig).
Han står för himlens dom!
KATRI.
Det var min skuld! — Död! — Krossad är jag här.
Min son! O, tag mig, tag mig med i döden!
HERTIGEN.
Så ville jag ej ändra dina öden.
Ett trappsteg blef du fallne yngling der,
Som lyfte herrskarns fot och föll i sär. —
(Fanfarer höras.)
Hör menighet! Fanfarerna oss kalla,
Till makten mig, till frid och framtid alla!
ERICUS ERICI.
Du Evige! Behöfves då, att allt
På hvilket verlden hvilar, kärlek, trohet
Och pligt och ära, svigta skall som rö
Och tusen hjertan brista, för att verlden
Skall skuffas fram en tumsbredd på sin väg!
Slut.