XV. SCENEN.
Onkeln. Katrine (som modehandlerska.)
Katrine.
Ack, hjelp mig, rädda mig, min herre!
Onkeln.
En ny förbannelse och värre!
Katrine.
Ack hjelp mig fly, ack för mig hän;
Jag ber derom på mina knän!
Onkeln.
Hvad är på färde? låt mig höra.
Katrine (gråter).
Osaliga! hvad vill jag göra!
Jag står ej ut, jag vissnar bort.
Onkeln.
Säg ut, i herrans namn, var kort!
Er jämmer kan ju sjelfva klippan röra.
Katrine.
Ni ärnar fly från detta röfvarhål?
Onkeln.
Ja väl.
Katrine.
Och landet är ert mål?
Onkeln.
Alldeles så.
Katrine.
O, protegera
En ensam dame på resan dit;
Det är från samma ort jag kommit hit!
Onkeln.
Var detta allt? behöfs det mera,
Att bringa en i raseri!
Ni hör väl också ni till fru de Sans-Soucis?
Katrine.
Som modehandlerska till många flera.
Ack, jag kom hit, för att studera
Min konst, min sköna konst. — Och si!
Den grufligaste anarki
I modets verld slår här med skräck mitt öga
Ej skymt af smak bland låga, som bland höga.
Ack hör, ack hör!
Kanoner på en bal! jag dör!
Och Freyschüts-ketten på supéer!
Giraffer, pilar, Sevigneer!
Crêpe à la neige!
Ändå barège!
Battister sen!
Och lustre sen!
Ännu, i våra dar, ännu!
Hu, alla himlars himlar, hu?
Onkeln (med händerna för öronen).
Håll, håll i herrans namn, min fru!
Ni spränger mina öron sönder.
Katrine (utan att låtsa märka något).
Så gå hos oss ej en gång bönder.
Men vet man af det nya? Nej!
Baretter ej,
Coquetter ej,
Sottiser, epauletter ej.
Moderna genombrutna vantar,
Se efter om här någon antar.
Pirater? pytt!
Det är för nytt.
Crêpe lisse ej fås,
Chalis försmås.
Af Carneol och Amethyst — — —
Onkeln (springer opp och slår sin hand i bordet).
Tyst då, för tusen djeflar, tyst!
Katrine (förskräckt).
O, ve! ett raseri, som sårar
Det innersta utaf min själ!
Farväl, förfärlige, farväl!
(Går gråtande ut.)