XXII. SCENEN.
Katrine. Emelie.
Emelie.
Katrine! hur skall jag löna dig?
Katrine.
Det är för eget lif jag stridit;
Uppriktigt sagt, det gick ju bra?
Emelie.
Det kunde bättre slut ej ta;
Men —
Katrine.
Men? hvad men?
Emelie.
En lika fara
Kan komma snart igen uppå?
Katrine.
Låt då i herrans namn så vara!
Må Onkel projectera bara;
Katrine har vett och öfverdåd
Och kommer tid, så kommer råd!