1.
Varje människoliv utgör ett drama, eller en serie dramer, många dolda, många utspelade blott i det omedvetna. Det är fina trådar, som föra och leda från själ till själ.
Där någon av dessa tysta dramer nått en höjdpunkt, där spänningen mellan dramatis personæ blivit för stark, utlöser sig något, försiggår en nyfödelse, sker en händelse. Dramat har fått ännu en sida till sin yttre aspekt. Av dess slitningselement har ännu en rörelsevåg satts i gång.
Men också här, fina trådar.
Ty vittnen se intet och öppna förklaringar avges icke. Intet är människosjälen djupare emot än att oförbehållsamt blotta sig. Hur många äro också icke oförmögna att tala?
Bland dessa dramer gå vi, leva vi vårt dagliga liv, äro komparser i dem utan att ana det, se intet, höra föga. Vi äro upptagna av en huvudsaklig omsorg: att hålla vårt eget skyddat.