21. IDYLL.
Herden.
Skogsgud! unna mig, att finna
Någon ömmare herdinna,
Som ej flyr mig, när jag nalkas,
Att i samma skugga svalkas,
Som sin hjord ej från mig lockar,
När jag löf åt henne plockar,
Som sin hand ej från mig rycker
När min ömhet henne trycker.
Herdinnan.
Skogsgud! unna en herdinna,
Att en trogen herde finna!
Som ej glad på fältet spritter,
När hon tårögd hemma sitter,
Som ej tjust sig kransar knyter
Af de blommor, hon ej bryter,
Som ej hänryckt flöjten spelar,
Fastän hennes samljud felar.
Skogsguden.
O! hvi flyn J så hvarandra,
Födde att tillsamman vandra?
Delen ömt hvarandras öden,
Delen troget sjelfva döden:
Dygden skall er glädje skydda,
Glädjen edra rätter krydda;
Sorgen skall ej hitta stället,
Der er ömhet reste tjellet.