20. ORD TILL EN FINSK MELODI.
Ensam går jag törnens stig,
Glömd af alla vänner,
Glädjen var ej gjord för mig,
Sorgen blott mig känner.
Stjernan log
En flyktig timma,
Men hon dog
I nattens dimma:
Glädjen var ej gjord för mig,
Sorgen blott mig känner.
Allmagt! du ju lofvat har
Skydd åt dem, dig dyrka;
Gif en värnlös dygd försvar,
Gif den svaga styrka:
Gif mig mod,
Den stund jag strider,
Tålamod,
Den stund jag lider
Allmagt! du ju lofvat har,
Att ge dygden styrka.
Vänskap! kom att ur mitt bröst
Utan grymhet rycka
Taflan af min lefnads tröst,
Taflan af dess lycka!
Läk det sår,
Din klokhet rifver,
Med den tår,
Din ömhet gifver:
Vänskap! du är sorgens tröst,
Du är glädjens lycka!