19. VID LILLA LUDVIGS GRAF.
"Lilla älskling! hos en mor och far,
Lemna jorden, plågans mörka boning;
Vi ha sett din framtids sorgedar,
Och hos Gud utverkat din förskoning".
Så till Ludvig lydde englars Chor,
Och han räckte sina späda händer,
Gick ifrån en tröstlös far och mor,
Och for bort till lyckligare länder.
"Goda Mamma!" sade han, och log,
"Tack för vården i ditt hulda sköte,
En gång skall ditt lilla barn, som dog,
Som en engel, flyga till ditt möte.
"Det skall börja himlen i din själ,
Det skall tacksamt, det skall evigt gälda
Dina vakor för dess framtids väl,
Dina tårar, på dess aska fällda".
Han är borta, han är redan der
Hos de englar, som de små bevara;
Han är frälst; han god och lycklig är,
Och i evighet skall han det vara.