ANMÄRKNINGAR:
[1] Enligt den uppgift, jag från hans födelseort Vörå af dervarande Presterskap erhållit. Alla andra anteckningar, som förmodligen grunda sig på det betyg han bragt med sig från Christinestad vid sin första flyttning till Sverige, uppgifva att han var född den 20 September 1775.
[2] Resande, som endast fara förbi Runsala, undra med skäl öfver dess rykte; men om de såge det inre af ön med dess vikar och lunder, skulle de erkänna att hon föttjenar sitt beröm.
[3] Tryckt i Stockh. Posten N:o 149, 1806. Utgifvaren hoppas att Författarne till detta och till det följande Skaldestycket Herr Expeditions-Sekret Wallerius och Herr Notarien Grangren, icke illa upptaga den frihet, han tagit sig att med dessa sköna minnen af Choræus pryda hans samlade arbeten.
[4] Tryckt i Åbo Tidn. N:o 49, 1806.
[5] Belönt af Svenska Akademien år 1802 med den andra guldpenningen, men med samma heder som åtföljer stora priset.
[6] Ehrensvärd var född 1710.
[7] Ehrensvärd följde Lewenhaupt i Finska kriget och utmärkte sig vid flera tillfällen.
[8] Bevistade Böhmiska fälttåget 1740.
[9] General-Major: nyttjades mycket af Ehrensvärd.
[10] På en byggnad på Sveaborg läses följande: Om Thunberg ej varit, hade Ehrensvärd ej bypgt denna dam. Flera exempel kunde anföras af den stora Mannens rättvisa och oegennytta.
[11] Ehrenfvärd uppfann konsten att kasta bomber med dubbel hastighet, eller à la ricochet, som det kallas.
[12] Ehrensvärd dömdes 1765 af Ständerna förlustig sina embeten, och drog sig undan på landet.
[13] Återfick 1772 sina embeten. Det var hans dödsår.
[14] Efter Björkö reträtt hade troligen hela flottan varit förlorad, om den ej haft Sveaborg att inlöpa uti.
[15] Vigten af segern vid Svensksund är allmänt bekant. Denna sista vers är grundad på en muntlig berättelse, om hvad som verkligen tilldragit sig efter den afgörande bataljen.
[16] Belönt af Götheborgska Vettenskaps och Vitterhetssamhället med dubbelt Accessit 1799.
[17] Belönt af Götheborgska Vettenskaps- och Vitterhetssamhället med högsta priset, 1800.
[18] Polheims driftiga försök att genom sjelfva klipporna spränga slussar, misslyckades alldeles. Forssens raseri gjorde på en gång till intet, hvad som kostat oändliga mödor och skatter: det är denna händelse, som Författaren besjungit i de följande stroferne. Den nu redan brukbara Kanalen går på sidan af fallen, och har således intet att befara af forsens våldsamhet.
[19] Detta Skaldestycke är författadt vid tillfälle af Magisterpromotionen i Åbo d. 15 Juni 1802: hvilken skedde i Deras Majestäters Konungens och Drottningens höga öfvervaro.