1. Lycklige Josef.
(Forts fr. föreg. n:r).
n dag, då ett sådant litet "snöfall" kommit ned från den lycklige Josefs fönster, hördes en knackning på dörren till vindsrummet.
"Stig in", sade Josef med bäfvande stämma.
Dörren öppnades och en högväxt, välklädd herre trädde in. Han gick fram till Josef, som ännu satt i fönstersmygen och präntade.
"Jaså det är du, min gosse, som släpper ut dessa små brefdufvor?" sade främlingen och höll upp ett bref framför Josef.
"Ja, jag ville tjäna frälsaren, och jag kan inte göra något annat", sade gossen blygt.
"Godt att du kan det, liten", sade främlingen. "Gud har redan välsignat ditt kärleksarbete, ty jag vet åtminstone en, som därigenom fått ögonen öppnade att lära känna Herren Jesus", tillade han.
Josef knäppte ihop sina händer och i hans stora, uttrycksfulla ögon glänste klara tårar. "Tack gode Gud!" hviskade han.
Främlingen satte sig på en stol vid Josefs sida och tog vänligt hans lilla smala hand i sin. "Ja, min gosse, det behagade Gud att genom ditt lilla bref öppna mina ögon för hans kärlek", sade han, "och jag ville tala om det för att uppmuntra dig att fortsätta ditt missionsarbete. Jag gick för en vecka sedan förbi här, försänkt i djupa tankar. Det var en viktig affär, som skulle göras upp och jag var mycket oviss. Då föll ditt lilla budskap ned alldeles framför mig, och jag böjde mig ofrivilligt för att taga upp det. Det lilla brefvet innehöll blott fyra ord: 'Hos Herren är hjälpen'. Men dessa ord voro tillräckliga för att återgifva mig mitt mod. För tillfället hade jag alldeles för brådt för att hinna forska efter hvarifrån budskapet kom.
I dag hade jag åter mina vägar här förbi. Då föll detta lilla bref ned på min hatt, och när jag såg uppåt, fick jag se ännu en flock sådana brefdufvor komma långsamt sväfvande nedåt. Jag gick in i porten för att se, hvilket budskap som sändes mig i dag, och då läste jag: 'Jag måste verka hans verk som har sändt mig, medan dagen är, natten kommer, då ingen kan verka'. Joh. 9: 4. Och nu ville jag tacka dig, min unge vän, tillade främlingen med en fuktig glans i sina ögon, "ty du har omedvetet varit mig till stor tjänst genom ditt missionsarbete."
"Det är bara bibelspråk, som jag skrifvit af, jag har inte gjort något annat", sade gossen.
"Ja, jag vet det, min gosse, men det är du, som gifvit dem vingar, och därför tackar jag dig och ville så gärna göra något för dig."
Josef såg upp på främlingen med sina strålande, själfulla ögon, ur hvilka lyste fram en så innerlig glädje. "Jag är så glad och lycklig", sade han blygt, "ty jag ser nu att frälsaren hört mina böner." Och den lille missionären knäppte ihop sina små magra händer och hviskade: "Tack, käre, gode Gud, att jag fått göra något för dig!"
Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är då mycket lycklig, min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han.
"O, ja, jag är så lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i fjärran. "Kanske jag inte velat gå Guds ärenden, om jag inte varit en krympling", fortfor han, "jag hade väl då varit mest glad åt att få leka--tror inte herrn det?"
"Jo, det kan nog hända. Guds vägar äro högre än våra vägar."
"Och jag är så lycklig öfver att herrn kom upp till mig och talade om det där för mig, ty nu vet jag, att Gud hört mina böner och att jag får fortsätta att skicka ut mina bref."
"Ja, det får du säkert, och Herren har själf sagt, att hans ord inte skall återkomma fåfängt."
Nu skulle jag väl kunna berätta, att denne främling icke var den ende, som blef välsignad genom Josefs "brefdufvor", men vill för denna gång nöja mig med att tala om, att gossen i honom fick en trofast vän, som sörjde både för honom själf och för hans mor och mormor, så att de ej behöfde lida brist. Sålunda lönade då Herren redan här sin lille tjänare, som så troget förvaltade det pund han fått. Men en gång skall han få ut den bästa delen af denna lön. Då skola kronorna delas ut åt både små och stora, som äro trogna emot Jesus och hans missionsarbete på jorden.
Af denna verklighetsbild kunna vi lära, att äfven barnen få vara små vingårdsarbetare, hvilka kunna skaffa frukt åt frälsaren. Glömmen ej det!
Så skynden då alla kära små
att in i vår Herres vingård gå.
Arbeten troget vid sång och bön,
så skall eder gifvas som nådelön
en krona skön.
Däråt gläder sig eder ringe vän Onkel Eric.
PÅ SVAG IS.
SMÅ SOM GÅ I VÄGEN.