För oss.
"Jesus, vår Herre, har blifvit
utgifven för våra synders skull
och uppväckt för vår rättfär
diggörelses skull." Rom. 4: 25.
å Jesus i vårt minnesord kallas "vår Herre", så angifves därmed, att Jesus och vi höra tillsammans. Han är vår, och vi äro hans. Han har blifvit så nära förbunden med oss därigenom, att den himmelske Fadern har utgifvit honom åt oss till vår frälsare.
När Gud såg, huru vi människor sleto ondt och ledo nöd för syndens skull och icke själfva kunde hjälpa oss, då drogs hans hjärta i ömhet och kärlek så till oss, att han utgaf sin son för oss.
Hvad det innebär, att Gud utgaf sin son för oss, det ana vi, när vi på långfredagen följa honom genom alla lidanden, genom all smälek till Golgata, och där se honom dö på korset den bittraste död.
Hvarför blef han törnekrönt och naglad fast vid korset? Det var för oss han led så. Han blef så utgifven för våra synders skull. Han blef försoningen för våra synder och icke allenast för våra utan ock för hela världens.
När vi nu känna sorg och förskräckelse för våra synder, då få vi genast gå fram till Jesus och med stor tillförsikt säga honom allt och bedja honom om förbarmande och förlåtelse. Han är då trofast och barmhärtig, så att han förlåter oss synderna och renar våra hjärtan och samveten från synd och skuld samt skänker oss förlåtelse och frid.
Ty han är uppväckt för att göra oss rättfärdiga. Följa vi kvinnorna och apostlarne till grafven i Josefs örtagård, så få vi med dem lyssna till fridsbudskapet från änglarnas mun. Jesus är uppstånden, det är påskens stora, härliga budskap, som bådar frigörelse, frälsning och lif för oss och all världen.
Hvem af oss har ej känt sig bunden af synd, svaghet och brist? Den ene längtar efter frigörelse från den synden, en annan från någon annan synd. Vår uppståndne Herre och frälsare förlossar och frigör hvar och en, som i tron kommer till honom med en sådan längtan i hjärtat och en sådan bön på läpparna. Vi måste riktigt minnas, att Jesus har uppstått för att rättfärdiggöra oss.
Och hvem har ej känt sorg och bedröfvelse öfver svagheter och brister, som liksom gå igen, när vi trodde oss hafva för alltid öfvervunnit dem? Vi måste då minnas, att Jesus lefver för oss och manar godt och beder för oss samt är städse redo att frälsa oss och skänka oss kraft till nya segrar öfver oss själfva och våra brister.
Äfven den yngste af oss har måhända sett döden på nära håll. Än ryckte han ifrån oss en liten bror eller syster, än vår far eller mor. Och stundom voro vi själfva så nedbrutna af sjukdom, att det var blott ett steg mellan oss och döden. Huru tröstlöst och jämmerligt vore det icke ställdt för oss, om vi icke ägde en uppstånden och lefvande frälsare, som genom sin död öfvervunnit döden och framburit lif och oförgänglighet i ljuset!
Därför är Jesus också vårt lif. Den som tror på honom lefver, om han än dör. Hos Jesus återfinna vi alla, som gått ur tiden in i evigheten såsom hans, om vi själfva dö i tron, och om vi här på jorden burit hans uppståndelselif i våra hjärtan.
Det för oss allra viktigaste blir således: lefver jag det nya lifvet i tron på min frälsare? Han har blifvit utgifven i korsets död för dina synder, han har uppstått från döden för att göra dig rättfärdig. Får han också för hvarje dag frigöra och frälsa dig? Får han för hvarje dag skänka dig lif och rättfärdighet? J. B. G.
