När lillebror kom.
Med teckning.
Vivi stod med knäppta händer,
Leende, af undran full.
Nyss hon väcktes af en hviskning:
"Vakna nu, mitt hjärtegull,
Och gå sakta in till mor,
Så får du en liten bror."
Vivi stod med knäppta händer
Rosig, söt, af ifver varm;
Ty där stod ju far i dörren
Med den lille på sin arm.
"Pappa, såg du, när han kom,
Och om ängeln vände om?"
"Ängeln, Vivi, får nog stanna.
Fast du honom nu ej ser,
Ty åt hvarje barn på jorden
Gud en egen ängel ger."
"Ja", sad' lillan gladt och log,
"Pappa, det vet Vivi nog."
Vivi stod med knäppta händer
Rosig, söt och morgonvarm,
Såg den lille brodern ligga
Slumrande på pappas arm.
Men så bad hon: "Pappa du,
Lägg den där, och tag mej nu!"
Anna H--m Preinitz.
