En god rekommendation.
ör många år sedan stod på kajen i en af våra större sjöstäder en gosse, som frågade efter kaptenen på ett af skeppen, som lågo förankrade där.
"Jo, han kommer där", sade en sjöman, som gick förbi och hörde frågan. Gossen gick fram till kaptenen och hälsade höfligt.
"Nå väl, hvad vill du?" sade kaptenen.
"Jo, jag vill gå till sjös, kapten."
"Hvarför vill du gå till sjös då?"
"För att få skicka min hyra till mor. Hon är änka, och jag vill inte, att hon skall komma på fattigvården."
Kaptenen tyckte om den hederlige gossen och det sätt, hvarpå han talade om sin mor.
"Nå, hvar har du dina papper?"
"Papper? Jag har inga papper, kapten."
"Har du inte? ja, då kan jag inte taga dig med."
"Åhjo, gör det, kapten. Jag skall bli en riktigt snäll gosse, om jag får följa med."
"Jag kan inte; det är emot vårt reglemente. Vi taga ej emot någon, utan att han har åtminstone någon rekommendation. Försök skaffa dig en sådan."
Gossen som hade mycket långt hem och således svårt att kunna få någon rekommendation, vände sig med tungt hjärta om för att gå. Då föllo kaptenens blickar på det lilla knytet, som han bar under armen. "Hvad har du där, min gosse?" frågade han.
"Mina kläder, herr kapten."
"Dina kläder--får jag se! Hvad är då detta?"
"Min bok."
"Hvad för slags bok?"
"Min bibel."
"Jaså.--Vi ha då inte mycket att skaffa med den boken ombord, men låt mig se på den."
Han tog bibeln och öppnade den. På bokens första blad stod gossens namn tilllika med den upplysningen, att den var en gåfva från söndagsskolan såsom belöning för flit och godt uppförande.
"Åhå, min gosse, detta är tillräckligt", sade kaptenen. "Kom du med mig, så skall du få taga hyra på mitt fartyg."
"Gudsfruktan är nyttig till allting och har löfte med sig både för detta lifvet och för det tillkommande."
