Tre generationer.
Med teckning.
Det är en glädje att dem se,
De äro präktiga alla tre;
Men farfar, jag tror han år bäst ändå,
Jag kan inte hjälpa jag tänker så.
Han ser så mildt på gossen ner,
Hans vackra öga vänligt ler.
Ej bitter han blifvit i lifvets strid,
I ögat bor kärlek, på pannan frid.
Jag tror han sagt dem båda två:
"På Herrens väg I skolen gå!
Då kan man väl böjas i lifvets strid,
Men aldrig man mister sin barnafrid.
Till lösen 'Uppåt, framåt' tag!
Då går det hemåt hvarje dag.
Och fortare går det, än mången tror,
Att ung blifver gammal och liten stor."
Anna H—m Preinitz.
