Aftonstämning.
Med teckning.
Säg, har du märkt, när det mot kvällen lider,
Hur drömmande och tyst det blir omsider?
Det är, som både jorden aftonbön
Och blefve under bönen himmelskt skön.
Då tystna vindarna, då domnar bruset,
Och stillnad våg kan spegla aftonljuset.
När jorden stilla beder inför Gud,
Då klädes hon i himmelsk skönhetsskrud.
* * *
O stillhet, underbara stillhet, stanna!
Tryck skönhetsstämpeln på min trötta panna!
Och hviska, att, om kampens dag är svår,
En stilla, solljus afton återstår,
En stilla afton, då Guds klarhet breder
Sig öfver själ, som inför Herren beder,
Och allt det skarpa, hårda jämnas ut,
Och det blir stilla, aftonljust till slut.
Anna H—m Preinitz.
AFTONSTÄMNING.