Barnaskor.
(Fritt från tyskan.)
I barnaskor, så bleka, blå,
I er små fötter mer ej gå;
Men er för guld ge bort en dag,
Ack! det kan ej en mor som jag.
Er bar en liten fot engång
Till modren med bevingadt språng;
Men ifrån himlen kom ett bud,
Som tog min älskling upp till Gud.
Du borta är, och tom min famn;
Med vemod hviskar jag ditt namn,
Och då er blåa skor jag ser,
Då falla tårar på er ner.
Jag gråter, men jag ler ändå,
Mitt barn jag minns, jag tänker på
Den ljufva blick, de glada språng,
Och munnens löje mångengång.
I bleka skor förtäljen mig
Om barnafjät på blommig stig.
Det är förbi! min fröjd, mitt allt
Är borta, och mitt hjerta kallt.
Och kall den lilla foten är,
Som gömdes förr i skorna här;
Men ej jag skiljer mig ändå,
Från er små skor så bleka, blå.
e ***