I en ung flickas minnesbok.
Mannen måste ut i verldens hvimmel
Och att forska, strida är hans lott,
Men att jorden skapa till en himmel,
Det har qvinnan på sin andel fått.
Derför fick han styrkan uti armen,
Fick förstånd och kraft och manligt mod;
Hon fick känslans glöd i rena barmen,
Han blef stark, hon skön och mild och god.
Styrkan dock och skönhet snart försvinna,
Ila bort som nordens ljufva vår;
Själens skönhet hos en ädel qvinna
Flyktar icke, evigt den består.
Sörj ej derför, om ock åren bleka
Kindens ros och lockens mörka natt,
Om behagen dig ej mera smeka, –
Hjertats skönhet är en högre skatt.
Morits Hornborg.