EN FRIDFULL ORT.
H. änkefru Johansson!
En fridfull ort! Jo, för all del, av den sorten ha vi flera st. på lager. För exempel Värnamo.
Där är så skönt och så lugnt och så fridfullt så att det aldrig i livet kan vara bättre. 1,046 människor samt två hotellägare bodde där häromsistens och fördelade sig lekamligen på 1 liten kyrka, 1 stort missionshus, 1 lokal för svenska frälsningsarmén, 1 för amerikanska dito, 1 stort baptistkapell, 1 metodistkapell samt 3 st. goodtemplarehus. Varjämte desslikes funnos KFUM, KFUK, en vegetarisk förening, en teosofisk dito, en »förening för det godas befrämjande», en avdelning av svenska föreningen »bort med tobaken» samt en filial av andeskådare, vilka när sommarsolen skiner och junken faller på tidtals lära samlas på en holme i Lagan, vilken syndaflod är hygglig nog att tvätta samhället utvärtes.
Modern kultur står alltid där i härligaste blomning, och dess främsta språkrör är Värnamo-Ropet, som till på köpet är frisinnat; och det så att det ryker om det. På ena spalten bevisar det hurusom den otäcka högern förstör fäderneslandet, och på den andra klargör granneliga en rättsinnad yngling huruledes vi skola älska vår nästa såsom oss själva och icke hysa agg i vårt hjärta mot någon, eho det vara månde, vid äventyr av påföljd. På tidningens kontor får Ni köpa gravkransar, guitarrer, bastubor, ljusstakar, m.m. till upplysningens och framåtskridandets tjänst. Och i fönstret hänger ett jätteplakat om amerikanska frälsningsarméns »Filadelfiamöte». »Kommen mangrant!» »Samlens alla!» skriker Ropet.
—Så att där uppe, snälla Fru Johansson, är det visst och sant fridfullt. Nedanför de dödas gamla gård glider Lagan, förtjusande vacker, så som den runnit i tusen år, och inne i kyrkans vapenhus möter Er en gammal gravplatta av järn, på vilken Edra ögon skåda följande skrift:
Här hvilar den som dygds och flitens egen Wän ej nånsin kände smickrets färg med namnet utaf HAMMARBERG.
Så enkelt och fridfullt har nämligen folket där varit att ingen blivit högfärdig och kaxig ens för det att han burit ett genom tidevarven så lysande namn som Hammarberg. Däremot berättas det om en stådare däruppe, som hette Hammarspik. Han förlorade de sista hopsamlade resterna av sitt förnuft när han varit där i 8 dagar.
På grund av vad vi sålunda anfört rekommendera vi alltså på det hjärtligaste Värnamo såsom en vederkvickande station på vägen till evigheten.
Obs.! Torrlagd. Medtag lilla nubben!