VÄRLDSUTSTÄLLNINGEN I OXLANDA.
Protokoll, hållet vid sammanträde med verkställande utskottet den 3 april.
* * * * *
§ 9.
Kommissarien föreslog att utställningsstyrelsen måtte besluta, att låta uppföra en toalettbyggnad i omedelbar närhet av A.-B. Dominicas blivande utställning i det fria. Ritning och kostnadsförslag (Bil. 6) förelades, och skulle kostnaden för byggnaden uppgå till 220 kr.
Ledamoten Andréehn instämde.
Ledamoten August Johansson fann det högst besynnerligt, att kommissarien ens ville komma med sådana förslag. Vad utställningen behövde, vore besökande och icke toaletthus. Kunde kommissarien skaffa utställningen så många besökande att en särskild toalettbyggnad vore ofrånkomligen behövlig, så skulle tal. med all sannolikhet icke gärna motsätta sig uppförandet av en enkel sådan. Men till dess så inträffat, ansåg han frågan vara för tidigt väckt. Yrkade avslag.
Ledamoten Andréehn instämde.
Kommissarien framhöll ytterligare nödvändigheten av uppförandet av en toalettbyggnad å utställningen——
Ledamoten Thornérbergh hade aldrig kunnat förstå detta märkvärdiga skrikande på toletthus, som på senare tiden gjort sig hört i samhället. Tal. vore principiell motståndare mot dylika moderna hönsburar och hade i stadsfullmäktige i detta avseende med kraft och framgång värnat om de mindre skattdragarnas medel. Genom ett skrivet anslag vid ingången till utställningen kunde allmänheten i tide upplysas och dylika påhitt undvikas.
Hr ordföranden meddelade, att han på grund av tvingande skäl vore förhindrad att längre närvara. Och då v. ordf. icke kunnat med kallelse anträffas, utsågs ledamoten Persson att leda de återstående förhandlingarna.
Ledamoten Linnér erinrade om den moderna hygienens betydelse för individen och samhället och om de krav, som i sanitärt hänseende kunna ställas på det sistnämnda. Han fann för sin del kommissariens förslag vara ganska välbetänkt men ansåg dock, att kostnaden för den föreslagna institutionen vore alldeles för hög. Å andra sidan ville tal. likväl icke påtaga sig ansvaret för att utställningsstyrelsen helt och hållet avvisade denna angelägenhet. Tal. hade under besök i Paris å boulevarderna därstädes sett dylika inrättningar av en enkel men tilltalande konstruktion. Ytterväggarna behövde knappt vara en meter höga och ingalunda räcka ända ned till marken, varigenom en avsevärd besparing kunde ske. I det inre behövdes också endast en apparat, då kommissarien säkerligen ändå icke menade att en besökande skulle använda mera än en sådan åt gången. Yrkade att utskottet måtte anslå 30 kr. för uppförande av en enkel byggnad enligt tal:s förslag.
Kommissarien utvecklade ytterligare skälen för det av honom väckta förslaget—och yrkade bifall till detsamma.
Ledamoten Gunnarsson ville på fullt allvar fråga om kommissarien ämnade ruinera utställningen innan denna ännu öppnats. I tal:s gård hade under de 40 år, han innehaft den, icke funnits någon särskild toalettbyggnad och det hade gått ändå. Kommissarien kunde tala om sin erfarenhet från så många utställningar han ville. Om det vore han, som skulle råda här, och icke utställnigsstyrelsen, så bleve kanske hela utställningen ett toaletthus. Tal. ämnade åtminstone freda sitt samvete.
Ledamoten Andréehn instämde.
Ledamoten Jöns Johansson bad hr kommissarien icke fästa sig vid vad Gunnarsson anfört, då Gunnarsson nämligen vore en känd tasse, som av misstag kommit in i utställningsstyrelsen.
Ledamoten Andréehn skulle häri instämt men avstod från ordet.
Hr ordf. anmärkte att han väl, i likhet med kommissarien, fann det nödigt att en toalettanordning gjordes å utställningen men däremot icke kunde finna det lämpligt att därmed belasta utgiftssidan. Under den estrad, som skulle uppföras för Herr Landshövdingens tal vid utställningens öppnande, bleve ett tomrum, som mycket väl kunde till toalettinrättning anordnas. Då emellertid ordinarie ordföranden, Herr Direktören och Riddaren Svenhanius, lämnat sammanträdet just under detta ärendes handläggning och Herr Direktörens avgång säkerligen icke skett utan sin givna anledning, så ansåg hr Persson att det skulle vara en förolämpning mot Direktör Svenhanius, om ärendet avgjordes i dennes frånvaro. Ordf. ansåg sig därför förhindrad att framställa proposition i ärendet men yrkade detsammas bordläggning.
Ledamoten Andréehn instämde.
Utskottet beslöt att bordlägga ärendet, varvid dock ledamoten Gunnarsson ville till protokollet ha antecknat att Jöns Johansson icke skulle tala om rep i hängd mans hus. Den mystiska eldsvådan i Johanssons ladugård vore därtill i allt för färskt minne.
* * * * *
Som ovan
Sekreteraren.