BJÖRNEN.
“Se på björnen huru ledigt han i dans förmår sig föra,
Man kan icke annat säga än att väl han lärt sitt göra;
Snäll han är och många konster han att lära sig förstått,
Och han rigtigt älskvärd vore, lät han bli att brumma blott.“
Stackars björn; ingen nå’nsin kan ha större skäl att brumma;
Roligt är det ej att piskad nödgas dansa efter trumma.
Hvad den stackars nalle saknar, är den dunkla, svala skog,
Genom hvilken förr i frihet som en herrskare han drog;
Hvad han saknar, det är grottan, der han låg i vinterdvala,
När den tunga snön i drifvor hängde ned från träden kala;
Och när han sig hungrig lägger, mången gång han drömmer då
Om den honung som han fordom plundrat skogens vild-bin på.