MURMELDJURET.
“Kom barn, jag är ett murmeldjur
Som hålles innestängd i bur;
Jag dansar för betalning, jag,
Men icke alls af välbehag.“
“O gifven mig en skärf, jag ber!
I kunnen icke tänka er,
Hur hårdt det är att längta ut,
Och aldrig se sin träldoms slut.“ —
“Du arma djur, nog kunna vi
Förstå din törst att blifva fri,
Din längtan efter skog och dal,
Ditt sorgsna hjertas djupa qval.“
“Beständigt ute och på språng,
Vi hata kammarn, qvaf och trång,
Och rönte vi ditt öde, vi
Då skulle dö i raseri.“