GOSSEN OCH FJÄRILN.
Gossen.
“Du som på fält och ängar far
På purpurröda vingars par,
Gif, lilla fjäril, mig besked
Hvad uppehåller du dig med?“
Fjäriln.
“Der honung rinner,
I blomsterkalkar jag föda finner;
Den spegelklara,
Den rena daggen, min dryck plär vara.“
Gossen ville fjäriln gripa, men han afstod derifrån
När bevekligt denne sade: “Kort för mig är lifvets lån,
Några timmar låt mig ännu svärma kring i solens glöd;
Innan den i qväll gått neder, skall jag ligga stel och död.“