PUDELN.
“Hvem har på mjölken varit? jag aldrig sett på maken,
Att dricka upp hvar droppe och rymma bort från saken!
Om gerningsmannen någonsin
Jag kommer på, så ve hans skinn!“
“Men kanske du, min pudel, mig detta spratt har spelat?
Kom hit och visa nosen! — Blott detta ännu felat!
Ditt skägg är hvitt, din uppsyn skygg;
Du skulle ha, för du är stygg!“
“Säg“, sade matmor harmsen, men tvungen dock att skratta,
“Säg pudel, hvad kom åt dig, jag kan det icke fatta?
Hvad var det väl du tänkte på?
Du aldrig förr dig uppfört så?“
Förkrossad i sitt hjerta vår pudel tycktes vara
Han slokade med svansen och tjöt och gnällde bara
Och tycktes säga: “ack, jag är
En mycket dålig karakter.“