RAN
Nu tronar ledan pä din trötta läpp! Bland önskningar, som fåfängt storma hän mot alltets gräns, den evigt vikande, och söka spränga hvarje väsens lag du irrar maktlös kring liksom en fjäril, som hungrig fladdrar ifrån ört till ört rundt om en blomsterskål, af honung full, och i sin ifver icke skatten varsnar.
WALDEMAR
Så visa mig hvad jag ej själf kan se!