-kötter s. [Köther].
Kottlof s. [God].
Kotz- s. 1) [God] (einst. K.) 2) [Goz].
v. Kotzebue III. von dem altmärk. O. Kossebau, früher Kossebu. (Adelslex.).
Kox s. [Koch].
Krabat III. (Gottschee) „Kroat“.
Kracht s. [Kraft].
Kradolfer III. „einer aus Kradolf“, urspr. Kradorf (Thurgau).
KRAFT I. ahd. mhd. kraft „Kraft; Heeresmacht“.
FN. Kraftheri: Krefter.