Der I med armarna famnaden hafsströmmen,
Mätten hafsvågorna, svängden händerna,
Gleden öfver hafsytan; vintersvallet
Sjöd i vågorna. I sträfvaden sju nätter
I hafvets våld; han öfvervann dig i simning,
Hade större styrka. Sedan vid morgontiden
Bar hafvet upp honom till de krigiska rämerna.
Derifrån uppsökte han, dyr för de sina,
Sitt kära odal i brondingarnes land,
Den fagra fridsborgen, der han hade folk,