Förty han unnade ej, att någon annan man
Under himlen skulle någonsin vinna
Större ära på jorden än han sjelf—:
‘Är du den Beovulf, som mätte sig med Breca
I kappsimning öfver det vida hafvet,
Der I öfvermodigt pröfvaden vågorna
Och för djerft skryt vågaden lifvet
I det djupa vattnet? Ej kunde någon man,
Ljuf eller led, förmå eder att afstå
Från den sorgfulla färden. Sedan summen I i hafvet,