[18] τόπον δ’ εἶναι ὁ Χρύσιππος ἀπεφαίνετο τὸ κατεχόμενον δι’ ὅλου ὑπὸ ὄντος Ar. Did. fr. 25 Diels (Arnim ii 503).
[19] κενὸν μὲν εἶναί φασι τὸ οἷόν τε ὑπὸ ὄντος κατέχεσθαι, μὴ κατεχόμενον δὲ Sext. math. x. 3 (Arnim ii 505); τὸ μὲν οὖν κενὸν ἄπειρον εἶναι λέγεσθαι· τὸ γὰρ ἐκτὸς τοῦ κόσμου τοιοῦτ’ εἶναι, τὸν δὲ τόπον πεπερασμένον διὰ τὸ μηδὲν σῶμα ἄπειρον εἶναι Ar. Did. (as note 18).
[20] Χρύσιππος διάστημα [τὸν χρόνον εἶπε] τῆς τοῦ κόσμου κινήσεως Simpl. Arist. cat. p. 88 l (Arnim ii 510); οἱ πλείους τῶν Στωϊκῶν [χρόνου οὐσίαν] αὐτὴν τὴν κίνησιν Aët. plac. i 22, 7.
[21] χρόνος γὰρ οὐκ ἦν πρὸ κόσμου ἀλλ’ ἢ σὺν αὐτῷ γέγονεν ἢ μετ’ αὐτόν Philo de mundi op. § [26] (Arnim ii 511).
[22] The question is thus stated by Seneca: ‘[quaeramus] continua sit omnis et plena materia ... an diducta, et solidis inane permixtum sit’ Sen. Dial. viii 4, 2; and answered as follows ‘nihil usquam inane est’ N. Q. iii 16, 5. Cf. Arnim i 95 and ii 425.
[23] σώματα δὲ πάντα ὑπέθεντο καὶ σῶμα διὰ σώματος χωρεῖν Hipp. Phil. 21 (Arnim ii 469).
[24] ‘animus ex inflammata anima constat, ut potissimum videri video Panaetio’ Cic. Tusc. disp. i 18, 42. The principle is however not carried out in the Stoic universe, in which the heat resides in the periphery, and the central earth is cold.
[25] νέων τι δρᾶν μὲν εὐτονώτεραι χέρες Eur. fr. 291 quoted by Corn. 31 (Arnim i 514); ὁμοίως ὥσπερ ἰσχὺς τοῦ σώματος τόνος ἐστὶν ἱκανὸς ἐν νευροῖς, οὕτω καὶ ἡ τῆς ψυχῆς ἰσχὺς τόνος ἐστί Stob. ii 7, 5 b 4.
[26] Epict. Fr. 57.