[81] ib. Anmerkungen, p. 158.
[82] Though Lucretius laughs at the idea of attributing laughter and tears to the elements (‘hac ratione tibi pereunt primordia rerum: | fiet, uti risu tremulo concussa cachinnent, | et lacrumis salsis umectent ora genasque’ R. N. i 917-919), yet he attributes to them the essential power of free-will: ‘si ... nec declinando faciunt primordia motus | principium quoddam, quod fati foedera rumpat, | unde est haec, inquam, fatis avolsa voluntas?’ R. N. ii 253-257.
[83] οἱ Στωϊκοὶ ἀπὸ τοῦ σώματος ὅλου καὶ τῆς ψυχῆς φέρεσθαι τὰ σπέρματα Aët. plac. v. 11, 3; ‘When you consort with your wife ... you are carrying about a god with you’ Epict. Disc. ii 8, 12.
[84] μέρη δὲ ψυχῆς λέγουσιν ... τοὺς ἐν ἡμῖν σπερματικοὺς λόγους Diog. L. vii 157.
[85] τῶν δὲ λοιπῶν [μερῶν τῆς ψυχῆς] τὸ μὲν λέγεται σπέρμα, ὅπερ καὶ αὐτὸ πνεῦμά ἐστι διατεῖνον ἀπὸ τοῦ ἡγεμονικοῦ μέχρι τῶν παραστατῶν Aët. plac. iv 21, 4; cf. Diog. L. vii 159.
[86] τὸ δὲ σπέρμα φησὶν ὁ Ζήνων εἶναι ψυχῆς μέρος καὶ ἀπόσπασμα καὶ τοῦ σπέρματος τοῦ τῶν προγόνων κέρασμα καὶ μῖγμα τῶν τῆς ψυχῆς μερῶν συνεληλυθός Euseb. pr. ev. xv 20, 1 (Arnim i 128). That the separation or ‘tearing away’ (ἀπόσπασμα) is not complete or absolute seems to follow from the general principles of Stoic physics: see above § [262].
[87] ‘in semine omnis futuri hominis ratio comprehensa est’ Sen. N. Q. iii 29, 3.
[88] ‘utrum ex patris tantummodo semine partus nascatur, ut ... Stoici scripserunt’ Censor. di. nat. 5; cf. Diog. L. vii 159, Aët. plac. v 5, 2.
[89] The evidence for this is mainly indirect. [ὁ δὲ Κλεάνθης] οὐ μόνον, φησίν, ὅμοιοι τοῖς γονεῦσι γινόμεθα κατὰ τὸ σῶμα ἀλλὰ κατὰ τὴν ψυχήν Nemes. nat. hom. ii 85 and 86 (Arnim i 518); ‘quod declaret eorum similitudo, qui procreentur; quae etiam in ingeniis, non solum in corporibus appareat’ Cic. Tusc. disp. i 32, 79.
[90] προΐεσθαι δὲ καὶ τὴν γυναῖκα σπέρμα· κἂν μὲν ἐπικρατήσῃ τὸ τῆς γυναικός, ὅμοιον εἶναι τὸ γεννώμενον τῇ μητρί, ἐὰν δὲ τὸ τοῦ ἀνδρός, τῷ πατρί Aët. plac. v 11, 4.