[57] οἱ ἀπὸ Ζήνωνος ὀκταμερῆ τὴν ψυχὴν διαδοξάζουσι, περὶ [ἣν] τὰς δυνάμεις εἶναι πλείονας, ὥσπερ ἐν τῷ ἡγεμονίκῳ ἐνυπαρχουσῶν φαντασίας συγκαταθέσεως ὁρμῆς λόγου Iamb. de an. (Arnim i 143). See below, § [270].
[58] τῶν προειρημένων ἤκουσεν ἕως ἐτῶν εἴκοσιν· ἵνα καί φασιν αὐτὸν εἰπεῖν· νῦν εὐπλόηκα, ὅτε νεναυάγηκα Diog. L. vii 4. It must not however be assumed that Zeno himself used the phrase in this sense: see the other references in Arnim i 277.
[59] ‘iam Polemonem audiverant adsidue Zeno et Arcesilas. Sed Zeno cum Arcesilam anteiret aetate, valdeque subtiliter dissereret et peracute moveretur, corrigere conatus est disciplinam’ Cic. Ac. i 9, 34 and 35.
[60] ἐπεὶ συμφοιτῶντες παρὰ Πολέμωνι ἐφιλοτιμήθησαν ἀλλήλοις, συμπαρέλαβον εἰς τὴν πρὸς ἀλλήλους μάχην ὁ μὲν Ἡράκλειτον καὶ Στίλπωνα ἅμα καὶ Κράτητα Euseb. Praep. ev. xiv 5, 11 (quoting Numenius) (Arnim i 11).
[61] Zeno often calls it aether: ‘Zenon ... aethera ... interim vult omnium esse principium’ Min. Felix xix p. 58: Cleanthes calls it spirit, see below, § [100]. ‘The fire of Heraclitus becomes aether or πῦρ τεχνικόν—for this distinction is unknown to the Ephesian—and is thereby spiritualised and rarefied’ Pearson, Fragments, Intr. pp. 22, 23.
[64] Stein, Psychologie, i 62 sqq.
[65] Χρύσιππος καὶ Ζήνων ὑπέθεντο καὶ αὐτοὶ ἀρχὴν μὲν θεὸν τῶν πάντων, σῶμα ὄντα τὸ καθαρώτατον Hippolyt. Philos. 21, 1 (Arnim i 153).
[66] ‘rationem quandam per naturam omnem rerum pertinentem vi divina esse affectam putat’ Cic. N. D. i 14, 36.