[560] ἕκαστος μὲν ἡμῶν κατὰ μὲν τὸ σῶμα πόρρω ἂν εἴη οὐσίας, κατὰ δὲ τὴν ψυχὴν, καὶ ὃ μάλιστα ἐσμὲν, μετέχομεν οὐσίας, καὶ ἐσμέν τις οὐσία. τοῦτο δέ ἐστιν οἷον σύνθετόν τι ἐκ διαφορᾶς καὶ οὐσίας, οὔκουν κυρίως οὐσία οὐδ’ αὐτοουσία· διὸ οὐδὲ κύριοι τῆς αὐτῶν οὐσίας, Plotin. Enn. 6. 8. 12.

[561] Arist. Anal. post. 2. 3, p. 90 b; Top. 5. 2, p. 130 b; Metaph. 6. 4, p. 1030 b.

[562] Sext. Empir. Pyrrh. Hypotyp. 3. 1. 2.

[563] εἴ γε ὁμοούσιοι αἱ τῶν ζῴων ψυχαὶ ταῖς ἡμετέραις, Porphyr. de Abstin. 1. 19.

[564] τοὺς πόδας ὡς ὁμοουσίων ἀνθρώπων ἄνθρωποι ἔνιψαν, Clement. Hom. 20. 7, p. 192.

[565] c. Cels. 6. 64.

[566] e.g. in S. Athanas. ad Afr. episc. 4, vol. i. 714.

[567] Dionys. Areop. de div. nom. 5.

[568] Philo, Leg. Alleg. 1. 30, vol. i. 62; cf. de post. Cain. 8, vol. i. 229: there is a remarkable Christian application of this in a dialogue between a Christian and a Jew who was curious as to the Trinity, Hieronymi Theologi Græci, Dialogus de sancta Trinitate, in Gallandi, Vet. Patr. Bibl. vol. vii., reprinted in Migne, Patrol. Gr. vol. xl. 845.

[569] διῃρημένον ἐκ τῆς οὐσίας τοῦ πατρὸς, Athan. ad Antioch., 3, vol. i. 616.