Han sjöng om Valhalls salar och om einheriars lön, 23 om tappra fäders bragder på fältet och på sjön. Då grep var hand åt svärdet, då flammade var blick, och flitigt omkring laget det djupa hornet gick.
Helt skarpt blev där nu drucket allt i det kungahus, 24 varenda kämpe tog sig ett ärligt julerus, gick sedan bort att sova förutan harm och sorg; men konung Ring den gamle sov hos skön Ingeborg.
XVIII.
ISFARTEN.
Kung Ring med sin drottning till gästabud far, 1 på sjön står isen så spegelklar.
"Far ej över isen", den främling sad': 2 "han brister, för djupt är det kalla bad."—
"Kung drunknar icke så lätt", sad' Ring, 3 "den, som är rädd, kan gå sjön omkring."
Den främling blickar så mörk med hot, 4 han spänner stålsko i hast på fot.
Slädtravarn sätter med makt åstad, 5 han frustar lågor, han är så glad.
"Sträck ut", skrek kungen, "min travare god, 6 låt se, om du är av Sleipners blod!"