Det går, som stormen går över sjön, 7 den gamle ej aktar sin drottnings bön.
Men stålskodd kämpe står heller ej still, 8 han far dem förbi, så snart han vill.
Han ritar mång' runa i isens famn, 9 skön Ingeborg åker över sitt namn.
Så ila de fram på den glatta ban, 10 men under dem lurar den falska Ran.
Hon stöter ett hål i sitt silvertak, 11 och släden ligger i öppen vak.
Skön Ingeborg vart så blek på kind, 12 då kommer den gäst som en virvelvind.
Han borrar sin stålsko i isen fast 13 och griper i gångarns man med hast.
Då svänger han lätt med ett enda hopp 14 båd' häst och släde på isen opp.
"Det tag vill jag prisa", sad' kungen fort, 15 "ej Fritiof den starke det bättre gjort."
Så vände de åter till kungsgård om; 16 den främmande blev där, tills våren kom.