Det första wapne-paret tilhörer den fordna Finckeska familien, och torde följande korta anmärkningar tjäna til någon uplysning.
Uti Konung Eric den XIV:des tid äro 2:ne Finkar, Jöran och Gustaf, mycket af Historien bekante. Den förre, eller Riks-Rådet Jöran Fincke stickades åhr 1563 den 15:de Febr. tillika med flere Herrar, til Hessen, uti et Giftermålswers för Konung Eric, m.m. som kan ses af Messenii Scond. Illustr. Tom. 6:to p. 12.[501] Dal. Sw. R. Hist. III Del. I B. p. 557. 597.[502] Stjernm. Sw. och Göth. Höfd. Minne 1 D. p. 330. 28 &c.[503]
Den sednare, eller Riks-Rådet Gustaf Fincke sändes med Bengt
Gylte af K. Eric, uti et Statsärende, till Ryssland, åhr 1563.
Med denna Messenii berättelse instämmer äfwen Herr Hof-Cancellern
Dalin uti Sw. R. Hist. III Del. I B. p. 555[504] där det heter.
Riks-Råden Bengt Gylte och Gustaf Finke, woro ibland andra,
skickade till Muscow. Uti en not härunder tillägges, at Gustaf
Fincke war Ståthållare i Finland: och at han gementligen stockade
Konung Eric Finske klippare. Uti Tegels Hist. Reg. Erici
XIV, p. 36 nämnes han af åhr 1566 Ståthållare öfwer Finland,
Österbotten och Åland: Och Cancellie-Rådet von Stjernman gör här
rätteligen[505] den anmärkning, at han varit gift med Merta Sten
Jacobs-sons dotter till Porckala, som förde en beväpnad arm med
en lilja.
Hwad man eljest om Riks-Rådet Gustaf Finke kan säga, är det, att han i K. Eric XIV:des tid, warit i stort anseende, och af sin Konung mycket älskad, hwartill de Finske klippare torde hafwa bidragit.[506]
Wore icke åhrtalet 1617 utsatt på de i grafwen fundne Silfwerplåtar, hade man stor anledning at tro, det dubbla bokstäfwerne G.F.G.F. tilhörde dessa Bägge Riks-Råden Georg Fincke[507] och Gustaf Fincke, som har ock kunnat warit begrafne: Men nu gör åhret, i det stället, den saken aldeles otwiswelaktig, at denna Sednarens Son Gödrick Fincke här ligger begrafwen, och at de Finckeska wapnen tecknade med G.F.G.F. tilhört hans kista, hade såsom prydnad och åminnelse hos efterwerlden. Med denna Fincke gick famillen ut,[508] och det så, at hvarken namn eller wapn blifwit uptagne i den adliga Matrikel, och de wapne-Böcker, som i sednare tider blifwit utfärdade.
Herr Landshöfdingen och Riddaren Baron Tilas är af den mening, at denna Fincke hetat Gödric, efter fader-fadren; men om namnet Gustaf aldeles finnes utsatt på grafstenen, är klart, at stenen, som Herr Landshöfdingen och widgår, bör äga witsord. Är Initial Bokstafwen G. allena utsatt, är så mycket mera troligt, at den betyder Gödrick, som jag af de här uti Kongl. Antiquites Archiwo befintlige Finska Slägt Böcker,[509] äfwen funnit denna Fincke hafwa hetat Gödrick[510] och, efter grafstenens innehåll, warit gift med Ingeborg Boije, en Dotter af Nils Boije till Gennäs, Fältöfwerste uti Konung Eric den XIV:s tid.
Hwad det andra wapne-paret, tecknadt med T.H. angår, är nog säkert, at det, efter Herr Landshöfdingens tanka, tilhörer Tönne Henricsson (Wildeman). De betänkligheter, som i början, i anseende til någon olikhet med Wildemanska wapnet i Sedercroniska wapne-boken mig härwid förekommo, förfallo alldeles wid åtankan deraf, at de gamle warit nog okunnige uti Heraldiska Reglorne, och at graveurerne i stället för en i sednare tider antigen och stadgad Blaçon, efter egen phantasie fylt och utstofferat Wapnen.
Wapneplåtarne märkte med E.T.D. äro utan twifwel, efter Tönne Henricssons Fru, Elisabeth Thomas Dotter (Riiting), och meddela tillika någon uplysning om beskaffenheten af det fordna Riitingska wapnet, som härtils warit mindre bekant. Med detta bör dock icke Riitingska wapnet med en open stor Bok sammanblandas, som fördes af Doctor Nils Riiting, hwilken lefde uti K. Carl Knutsons tid, och åhren 1453 och 1454 tillika med Riddaren Erik Eriksson (Gyllenstjerna) höll Räfsta ting i Jönköping, Skara och Örebro, m.m.
Föröfrigt kunna genom det, som Herr Landshöfdingen Tilas projecterat om Wapne-Silfrets omgörande til Socknebuds-kalk, eller dylikt, med Inscription, 2:ne fördelar på en gång vinnas. Både kyrkan och Historien hafwa då nytta deraf: och wapnen blifwa icke dess mindre ifrån glömskan och förgängligheten bewarade, helst då de ock tillika, såsom afritade til storlek och figurer, nu försvaras uti Kongl. Antiquitets Archiwo.
Stockholm d. 15 Maji 1767.