E-text prepared by Jari Koivisto
RUNOLA
af
C. A. GOTTLUND
J. Simelii Enka, Helsingfors, 1840.
Till lugnets hem och fridens byar
Går diktens skepp från Vandas strand;
Bland ljusa moln och mörka skyar
Syns Sångens Ö och Sagans Land.
Imprimatur: J. M. af Tengström.
Den studerande
UNGDOMEN
vid Kejserliga Alexanders-Universitet
i Helsingfors.
vänskapsfullt
af
Författaren.
Få nationer torde för det närvarande hafva, och få torde hafva haft, så många egentliga folkskalder som den Finska; och likväl sakna Finnarne hvad så många andra folkslag deremot äga, ett Sagans land för sina Skalder, en Sångens Ö, ett Guda-hem, om ock skapadt i inbillningen och sången. Att till någon del afhjelpa denna brist, har varit ursprungliga ändamålet med denna skrift.
Om denna brist i den Finska Sångare-verlden än möjligen skulle kunna förklaras derigenom, att Poesi och Skaldekonst var nationens allmänna egendomlighet, så dessa egenskaper mera voro att anses såsom en hos folket medfödd natur, än fullkomnande genom konst; och att följaktligen Skalderna, i detta fall, mera voro naturens barn än konstens, så skulle kanske derigenom till någon del kunna förklaras, hvarföre hos Finnarne saknas detta diktens land, såsom en skapelse af fantasin, i ersättning för den verkliga sällhet Skalderna fåfängt söka här på jorden; eller, med andra ord — så var måhända, på grund häraf, hela landet sjelft — detta Sagans och Sångens land.