Höglärde Herr Doctor!
För Herr Doctorn bref af den 27:de Junii får jag här frambringa min innerligaste tacksägelse, och isynnerhet för det dertill bifogade passet, hvilket öfverraskade mig med det innerligaste glädje. Med största glädje öfver denna gåfva, skyndar jag mig nu att besvara Herr Doetorns högtärade skrifvelse utan att mycket hafva afseende derpå hvad jag i förgårs i största hast sammanhafsat. Efter lång väntan hade jag i förgårs den glädjen att emottaga Herr Doctorns högtärade bref. Den som hemtade det, hade efter marknaden gjort ifrån Sordavala en resa till Läskelä såg, som torde ligga i Imbilax, hvarföre han kom att dröja så länge.
Ifrån Kajana vandrade jag ut i förhoppning att kunna fullborda hela resan utan att behöfva falla Herr Doctorn till last med någon vidare begäran om penningar, men nu ser jag, att jag icke lär kunna slå mig ut, utan att göra det, så ogerna jag än skulle vilja det. Litet fått till 30 Rubel har jag dock ännu qvar, som nog torde spisa till för par månader åtminstone, inom hvilken tid jag torde ifrån Olonetzska sidan hafva återvänt till Sordavala. Det är illa att jag icke redan sjelf hann fram till Sordavala, hvartill orsaken låg i min vandring till ryska Karelen, ty då skulle jag ifrån Olonetzska Gouvernementet kunna vandra till Repola och ännu möjligtvis till Vuokkiniemi, ty jag har den största längtan att resa dit. Dock hoppas jag, att Herr Doctorn ännu godhetsfullt rustar mig till en aldeles skild vandring dit. Nu ämnar jag vandra härifrån åt öster till byn Wuottojärvi och derifrån genom nordöstra hörnet af Suojärvi till Olonetzska Gouvernementet, och derifrån, sedan jag besökt Olonetz, åter till Sordavala. Der vore jag då åter i tillfälle att emottaga bref af Herr Doctorn, äfvensom min allerödmjukaste bön vore, att Herr Doctorn ville vara så god och tillsända mig dit något litet resepengar, då de jag nu äger, möjligtvis icke torde spisa till, hvartill jag dock vill med största alfvare sträfva. I Sordavala torde jag äfven behöfva göra för egen räkning uppköp för 12 eller 15 Rubel, om hvilka pengar jag äfven hos Herr Doctorn allerödmjukast anhåller. Ifrån Pielisjärvi skickade jag en rubel silfv. till Major Karsten i Kuopio med begäran, att Han skulle skicka mig åtskilliga passliga folkskrifter till Sordavala, men den som hemtade brefvet fick ingenting veta om dessa böcker, ehuru jag bad Major K. skicka dem till postkontoret i Sordavala. Skulle det väl hafva hänt att han aldeles icke fick brefvet, som jag lemnade åt gästgifvaren i Pielisjärvi, för att af honom lemnas åt Prosten derstädes.
Nu har jag äfven tillfälle att göra en nogare beskrifning öfver min vandring och hvad jag derunder fått hopsamlat.
Första dagen började jag redan vandra med stor ifver, men då jag företog mig att gå barfota, så fick jag en tillräckligen stor blåsa under högra hälen, som något hindrade vandringen. Dock fortsatte jag vandringen utan att mycket uppehålla mig på något ställe, blott att jag andra dagen besteg Wuokatti, i Nurmis tog vägen genom sågen derstädes för att fråga om sjölägenhet skulle finnas öfver sjön Pielisjärvi och då sådant icke fanns, fortsatte jag vandringen till fots vidare, dröjde en dag i sista gästgifveriet norr om Pielisjärvi kyrka för att skrifva några bref, och ankom den 15:de Junii till Liepala by söder om Koider, efter att dessförinnan blott hafva fått en trollruno i södra delen af Pielisjärvi. I sistnämnde by skref jag opp några sagor och gåtor, men ingen runo. Derifrån tog jag kosan åt öster till Hattupää och så vidare till Lupasalmi på andra sidan om gränsen. I Hattupää skref jag några runor och i Lupasalmi äfven några Kalevalarunor, dock osammanhängande. Annorstädes fick jag stort ingenting på hela ryska sidan, derföre skyndade jag snart bort ifrån dessa penningeprejare och kom öfver Kuutamolahti och Megris tillbaka till Finland. Den 29:de Junii var jag i byn Kuolismo, der jag äfven fick några runor, kom derifrån till Ilaja jernbruk och fick der flere sagor af dervarande mjölnaren, men blott en ursprungligen finsk: "Syöjättären lopusta". (Sednare har jag satt föga värde på de utländska sagorna). Söndagen derefter den 6:tte Julii kom jag hit till Megrijärvi by och först här träffade jag en duglig runosångare, den i sista brefvet omnämde Simana Sissonen, af hvilken jag fick öfver 60 runor, hvaribland många Kalevalarunor men ännu flere trollrunor. Den vackraste och tillika fullständigaste af Kalevalarunorne är slutet af en runo öfver Ilmarinens frierifärd till Pohjola eller Hiitola "Ukon Hiien tyttärestä", hvilket (slutet) lätt låter sjunga sig såsom en skild runo. Den beskrifver huru Ilmarinen "Naista kullasta kuvasi, hopiasta morsianta" af harm deröfver att hans älskade gifvit företräde åt hans rival Ruuan Ruotsi(?) me[n] blef till straff för denna trolöshet förvandlad till en fiskmås. För öfrigt finnes om Wäinämöinen utom hans Sampofärd, hans sammanträffande med Joukamoinen på en smal landsväg der den stolte Jouk[amoinen] säger: sepä tiellä seisokohon, kump' on tieolta syvempi, virsiltähän laulajempi, men sjunges af W, "alle selvien vesien, päälle mustien mutien, kynsin kylmihin kivihin, hampahin vesihakohin", derifrån han icke förr slapp bort, än han lofvat sin enda syster åt W. till ägta. Äfven beskrifves W:s äfventyrliga sår, som han fick, då han skulle bygga en båt; en annan runo åter då han blott med sång skulle förfärdiga en dylik och måste företaga färden till Wipunen för att få de tre felande orden. Vidare om hans färd med båten, hvilken stötte på en gädda, af hvilkens ben han gjorde sin kantele. Lemminkäinens färd till Pohjola finnes äfven, och s. v.
Gerna skulle jag önska att ännu hinna besöka åtminstone trakterna af Lendera inan passet går ut. Olonetzska Gonvernementet torde jag lätt och snart kunna slippa, ty föga torde jag få annat att göra med, än språket blott. Derföre beder jag att Herr Doctorn ville vara så god och snart skrifva svar till Sordavala. Jag beder att Herr Doctorn ville vara så god och i samma bref underrätta mig, om de enligt några härvarande bönders utsago i Olonetzska gonvernementet boende "Wepsat" möjligtvis skulle vara de omkring Bieloosero boende Tschuderne, hos hvilka Herr Doctorn redan varit eller om de skulle vara af annat slägte; jag har icke ännu kunnat få reda på den saken. Monne Herr Doctorn redan har träffat en Issai Nes[t]erinen i Lendera, hvilken är som Kalevalabard bekant såväl i Lupasalmi som äfven härstädes? Här skall för några år sedan ännu hafva lefvat en smid hemma ifrån Kaavi som äfven skall hafva sjungit många Kalevalasånger. Månne derföre i Kaavi ännu skulle finnas osamlade Kalevalasånger? Har Herr Doctorn besökt byarne Lusma, Koroppi, Jonkere etc. inom Repola, genom hvilka jag skulle kunna taga återresan, om den icke skulle komma att ske genom Kaavi? Och månne i dessa byar skulle kunna fås något?
I förhoppning om en lycklig resa och god skörd, förblifver jag
Högädle Herr Doetorns allerödmjukaste tjenare
D. E. D. Europaeus.
4. Saima 1845, n. 37.
[11 p. syyskuuta 1845.]