Min vandring har allestädes gått lyckligen för sig. Jag fortsatte den utan betydliga uppehåll ända till Liebala by söder om Koider, tog derifrån åt öster ända till Lupasalmi i Ryska Karelen, derifrån genom Himola åt söder till Kuutamolahti och så tillbaka öfver gränsen genom Megris Liuvusvaara etc. till byn Megrijärvi 7 verst öster om Ilomantz kyrka. Dittills hade jag äfven på ryska sidan föga anträffat runor men i sistnämnde by träffade jag Simana Sissonen af grekiska trosläran af hvilken jag skref några och 60 runor af större och mindre längd hvaribland många Kalevalarunor nästan fullständiga. Då jag ännu icke fått Kalevala någonstädes (jag hoppas få den af Landsfiskal Falk) så kan jag icke skrifva något utförligare öfver dem. Det märkvärdigaste är förklaringen af Sampo (i runon sammi) som runon öfver W:nens Pohjolafärd framställer sålunda:
Tuop' oli vanh[a] W:nen
Mäni riista riihen luokse.
Oluella ukset voiti.
— — — —
— — — —
Latjaili laivan täyen,
Saatto suuren sammen täyen.
Laitto laivansa merelle,
Saatto sammen lainehille. —
Följakteligen och äfven efter Sissonens egen utsago = laiva. På kirjokansi fås en annan förklaring, som visar att det icke är epithet till Sampo utan = port. Joukamoinen vill att Wäin[ämöi]nen skulle sjunga på färden, men får bland annat till svar att:
Portit Pohjolan näkyvät,
Paistavat pahat veräjät,
Kannet kirjo kiimottavat. —
Tiden tillåter icke att orda om något mera utan skall jag åtminstone efter två veckor skrifva utförligare öfver allt. —
Detta skrifver jag hos Pastors Adj. Monell, gift med en min Cousine.
Jag beder ödmjukast om ursäkt, att jag så fort måste sluta, förblifvande
Högvördige Herr Doetorns allerödmjukaste tjenare:
D. E. Europaeus.
3. Lönnrotille.
Megrijärvi by i Ilomantz den 19:de Julii 1845.