Till Red. af Morgonbladet.
Af ordalagen i H. K. M:s Nådiga kungörelse af den 10 September, deri det heter, att H. K. M. låtit sig föredragas Finlands vid senaste landtdag församlade Ständers underdåniga petition om inrättning och vidmakthållande af en afdelning med finskan till undervisningsspråk vid Normalskolan, framgår icke klart, i hvad mån för H. K. M. blifvit framställd själfva hufvudpunkten i petitionen, nämligen att Normalskolan, enligt Ständernas underdåniga önskan, borde bibehållas i Helsingfors och ej förflyttas till annan ort. Morgonbladet förutsätter som en möjlighet, att petitionen blifvit framställd såsom åsyftande endast ifrågavarande skolas inrättning och vidmakthållande. Verkliga förhållandet torde föga kunna utredas. Men om vårt konstitutionella statsskick skall hafva någon betydelse, är det af yttersta vigt att H. K. M. får inhemta Ständernas önskningar, sådana de framställts. Uti ifrågavarande fall finnes lyckligtvis en enkel utväg dertill, som icke alltid står till buds, och det är: att finska folket bringar sin åsigt till H. K. M:s kännedom genom att själft i Helsingfors underhålla ifrågavarande skola.
Äro vi verkligen ett enigt folk, eller har språkdualismen redan ohjälpligen söndrat oss i tvänne svaga hälfter, ett rof för hvem som helst? För min del finner jag för närvarande saken icke i första rummet gälla en finskhetsfråga, utan den, om det finska folket, utan afseende på den sak det gäller, anser nödigt att gifva dess representanters enhälligt uttalade önskan något stöd. Det är ur denna synpunkt jag anser, att folket icke bör finna någon uppoffring för stor. Ihågkommas bör dessutom af dem, som möjligen häri vilja se en finskhetens sak, att med våra nuvarande skolförhållanden den tid snart kan vara för handen, då föräldrarne se sig tvungna att enskildt bekosta läroverk för sina barn på båda våra modersmål, och jag tror fast, att ingen då för språkets skull skall undandraga sig.
Det är frågan: anse de personer, som vid 1872 års landtdag representerat finska folket, sig ega andra skyldigheter än att vistas 4 månader i Helsingfors och tala eller tiga efter råd och lägenhet? Anser finska folket sig ega någon skyldighet att stå för sina representanter? Frågan besvaras med ja genom att underhålla en finsk normal — eller hvad man vill kalla den — skola i Helsingfors till nästkommande ständermöte, då petitionen i underdånighet kan förnyas eller, om saken af då sammankommande representanter anses af samma vigt som hittills, skolan underhållas med bevillningsmedel, eller ock lemnas att ärligen förfalla.
Jag behöfver ej tillägga, att min åsigt är, att i första rummet de personer, som utgjort 1872 års ständer, och dernäst hvarje finsk man och qvinna här har sitt dyrbaraste intresse att bevaka. Normalskolans underhåll till nästa landtdag kräfver utan tvifvel summor, som i våra förhållanden äro högst betydliga, men summorna äro stora eller små allt efter de intressen enhvar tror stå på spel. För min del anser jag, att de måste sammanbringas, och tager mig derföre friheten att till Red. för Morgonbladet härhos insända tusen mark till en grundplåt. Beklagligen är jag ej i tillfälle att göra mitt bidrag större och kan sanningsenligt ej påstå, att ju ej äfven denna summa i min ekonomiska ställning utgör en uppoffring, men för dem, som befinna sig i samma ställning som jag, ber jag att få framhålla den kalkyl jag gjort och som öfvertygat mig. Besagda summa kommer att öka vår årliga räntebetalning med 50 à 60 mark. Äfven i ett fattigt hem kan denna summa hushållas in genom några umbäranden af icke allt för väsentlig beskaffenhet. Jag tror, att de, som vilja sålunda beräkna storleken af sitt bidrag, skola finna sig ega mera resurser än de förmodat.
Liuksiala den 3 Oktober 1872.
A. Meurman.
[55] Vuodelta 1879 on tarkempia tietoja. Silloin laskettiin menot 51,740 markaksi. Kannatusta oli 16,400 mk, josta maaseuduilla oli merkitty 7,000 ja Helsingissä 5,000, jota paitsi kannattajat Helsingissä olivat sitoutuneet lisäksi suorittamaan 2 % tuloistaan, mikä verotus tuotti 4,400 mk.
[56] I. s. 58 ss.
[57] Luonnollista kyllä on tämä omituinen, vuosikausia kestänyt kirjeenvaihto hävinnyt. Kumminkin olen Hagmanin paperien joukosta tavannut siitä yhden näytteen, jäljennös nähdään oheen liitettynä. Käännän tähän sisällyksen: "Pyydän saada kysyä, kuinka paljon likimaille vielä tulee käsikirjoitusta [ennen lähettämäänne] kirjoitelmaan. Saako se ehkä jäädä keskiviikon numeroon? Aug. Hagman.