Ögnbleck Ögnbleck, Dimma Dimman
Timma Timman,
Måne Månen, Åhret Åhr,
Tietusen, femtitusen,
Hundratusen
Til vår Evigvarlig Vår.
Alt är, hvad som kan här finnas
Ok besinnas,
Hvad som någon någ'nsin veet,
Obeständigt: Mans Bedriffter,
Skriffter, Griffter,
Stadig är Ostadigheet.
Ty gör alla mycket illa,
The som villa
Sörja thenna lillas Död,
Hvilkens Siäl ey Sorg ey Jemmer
Klämmer, skämmer,
Ther han äter Engla-Bröd.
Låt ey Perle-Tårar trinna,
Strömlijkt rinna,
Hvem som med sin Gud är nögd,
Han kan, han vil, som vårt mästa
Bästa, fästa
Timlig Sorg i Evig Fröjd.
Såta Kropp soff sött ok stilla,
Såta lilla,
Trefald-Salig stora Siäl,
In til Gud föör E'er med Gamman
(Åter?) samman,
Var sidst helsad fahr sidst väl.
Viitteet:
[1] Tätä uutta lausetapaa kenties kummeksittaneen, vaan se on suomalaisempi kuin tuo tavallinen "13:lla sataluvulla"; sillä Suomeksi sanotaan: "tuo mies on kolmansilla kymmenillä" = på trettiotalet.
[2] Strandb. herdam. I s. 8.
[3] Arv, h. V. s. 192.
[4] Arv. h. V. 197.