När som heeta Elden sloknar,
Vatnet tioknar,
Blifva Kohl ok kaller Sniöö.
Snö blijr Väska, Kohlen bäska
Aska, Äska,
Hvad som föds ok ey måt döö?
Usle Menske-Barn betrakta,
Märk ok akta,
Huru thet i Världen går,
Huru alt hvad nånsin födes,
Gödes, ödes.
Ingenting beständigt står.
Diuren, som på marcken springa,
Luft-Fät kringa,
Fast de aff en frij Natur,
Måst' lijväl för Dödzens Fahra
Snara vara,
Rädd's Hund, Bössa, Näät ok Buur.
Fiskens Graf (fast han kan flyta)
Är en Gryta
Eller ok en större Fisk,
Stora, the hvar Liustror glimma
Simma, rymma
Sällan, om then fiskar frisk.
Höga Trän, som Himlen hoota,
Fast the roota
In til andra Verlden neer,
Fälla Höst-dags efter Raden
Bladen, Staden
Seer det liksom Skogen seer.
Trägåls-Trän the bära Frukter,
Blomsterlukter,
(Gräset växer, vijsnar bort),
Theras them infödde Maskar
Fnaskar, naskar
In til Trät ok Blomstret tort.
Koppar, som hvarman kan röna,
Blifver Gröna.
Järnet fräter Rosten röd,
Gullet ok thes blanka Syster,
Mister Glijster.
Sit, see här är ok een Död.
Dyra Stenar, fast the hålla,
Måste tåla
Döden, lijk som Malm ok Gull.
Stenar spricka aff hård vinter,
Klinter, Flinter,
Muur ok Gråsten blifva Mull.
Tijden sjelf som är förlijden,
Är aff Tijden
Dräpt, som är ok Födzlen feek;
Men hvem är som suckand' klagar?
Dagar jagar
En hvar an hvart Ögnebleck!